”Det öppnar också för frågor om ­varför borgerliga partier envetet ­håller fast vid varje bokstav i det nu­varande skolsystemet, trots att en bred majoritet av borgerliga väljare vill ha förändringar. De täta banden mellan partierna och friskolesektorn är väl­dokumenterade.

När det gäller det guldbringande området samhällsfastigheter sitter toppolitiker från både vänster och höger i styrelserna. Även här ställer man sig frågan om det kanske påverkar politikernas entusiasm över att fortsätta sälja ut den sortens fastigheter, trots att Kommunsveriges egna finansiella experter förklarat att det ofta är en minusaffär för skattebetalarna.”

Utdrag ur Dagens Nyheters ledare den 30 maj 2022.

Nu lär väl inte så mycket varken hända eller vända. Representanter, ofta tongivande, på båda sidor av blocken (oavsett hur man sätter etiketter på dem) finns representerade i den här sörjan. En osviklig garant för systemets överlevnad. Smart riggat får man ändå säga. Ett kretslopp man inte trodde skulle uppstå i Sverige. Men nu sitter vi där. Fast.

(Rubriken ”Kompiskapitalism” är också citerat ur den mycket läsvärda ledaren.)

Max Gustafson; alltid Bang-on-target!
Kolla själv : https://www.maxgustafson.se

Att vapenlobbyns makt över USA:s politiker är stark visste vi redan. Att skolskjutningar inte kommer att ändra det sjuka systemet med vapenhanteringen är heller ingen avancerad profetia. Det är för peningstarka intressen som utmanas.
Men bristen på logik blir så uppenbar att den närmar sig det skrattretande hållet. När expresidenten med den röda kepsen besöker en årliga vapenmässa i Huston i dagarna råder det vapenförbud i hallen. Tvärt emot generella devisen att fler vapen ökar säkerheten. Hot och våld i samhället måste mötas med att fler, och helst alla gissar jag, bär vapen, är det gängse sättet att argumentera. Men det gäller tydligen inte i kretsen av de närmaste anhängarna och en av deras främsta beskyddare. Då är alla vapen bannlysta.

Äntligen ett normalt land utbrister den stora kvällstidningarna ledarskribent. Fyller sedan triumfatorskt på med den ena segerformuleringen efter den andra. Nu kan Försvarsmakten sluta låtsas, vänster sörjer, vi har äntligen hittat hem efter ökenvandringen och de sista resterna av Olof Palmes arv gör nu Socialdemokraterna upp med.
Så kan det låta när man utropar sig själv och sina åsikter till vinnare. Har sett andra i debatten som också utpekar alliansen med medlemmar som Turkiet och Ungern som demokratikompisar som man nu slutit förbund med och kommit hem till. Så det återstår väl bara att gratulera till valet av allierade för de som så länge önskat att sådana band skulle knytas samman, tätt.
För mig får de gärna ropa hej många gånger före eventuell bäckpassage.
De finns de som gått längre än ledarskribenten ovan. Om man inte varit för är man emot, och dessutom antingen fredsskadad eller Putinkramare. Att välja fred och inte motsatsen, hur kan det vara värt ett sådant förakt?

Jag har lånat både rubrik och avslutning från Björn Wiman i morgondagens pappersDN: "Den brittiska tidningen Guardian publicerade i veckan en stor granskning av hur världens olje- och gasjättar är i färd med att aktivt sabotera alla möjligheter att klara det klimatmål som alla världens länder kommit överens om. Tidningen kunde avslöja existensen av 195 "koldioxidbomber" över världen, det vill säga gigantiska olje- och gasprojekt som var för sig skulle motsvara minst en miljard ton av koldioxid och sammanlagt motsvara runt 18 års samlade globala utsläpp."
Uttrycket att pendla mellan hopp och förtvivlan känns snart överspelat.
Förutom den hopplöshet som i Wimans krönika tar avstamp i den senaste partiledardebatten kan man också bara sucka uppgivet över veckans debattartikel om vems "fel" det är att unga har miljöångest och tramsandet om färgskalor på väderkartor som en riksdagsledamot torgförde. Bara för att nämna något som också bidrar till känslan av att politikerskrået verkligen inte är några att sätta sitt hopp till. Men priset vid pump försöker de sänka iallafall, så ock mångas förtroende.

Är det sant att Nato kallas Otan en vecka i månaden för att fransmännen kräver det? :-)

Det mesta är nog redan sagt om Sveriges Natoansökan. Till det kan också läggas att vi hamnade huvudstupa rätt in i stormaktspolitiken. Ett vitt konvolut med flaggan på lämnas över i Bryssel till en norrman. Sedan var cirkusen igång.
Kunde någon ha förutsett detta? Vem vet? Snubblade över den gamla teorin om den svarta svanen som formulerats av Nassim Nicholas Taleb. Han hävdade att de stora omvälvade sakerna sker slumpmässigt och är svåra att logiskt förutse. Och omvänt; vi låser oss vid logiskt tänkande byggt på erfarenheter och statistik. Låter inte fantasin få utlopp. Allt detta om jag har förstått de som skrivit om teorin rätt. Inte läst själv.
Lika lite som det var få, om ens någon (inte brett uppmärksammat i.a.f.?) som förutspådde invasionen och det klassiska angreppskriget på Ukraina, lika lite tror jag att någon kunde ana Turkiets utpressning. Även om det efterhand beskrivs som ett regelmässigt uppträdande från deras sida, för att vinna fördelar. Visst varnades för att vi riskerade att inte kunna arbeta lika kraftfull mot t.ex kärnvapen efter ett inträde. Att vår självständiga röst skulle försvagas, Men det här inledande kaoset?
Så man blir lite nyfiken på att läsa mer om Talebs svarta svan. Vi vill så gärna hitta orsaker och koppla ihop det med verkan, men hur stor del är egentligen ett resultat av slumpens skördar?
Det är nog kanske ändå ingen slump att just Turkiet bland Natoländerna är om inte en svar svan, så åtminstonde ett svart får.