Tänk så tydligt det har varit i de senaste dagarnas debatt kring händelserna vid Kapitolium. Tekniken att relativisera och flytta perspektiven har används flitigt. Intresset verkar ha varit stort att vi skall fundera kring beskrivningar av antalet stormande och deras eventuella klädsel i mjukisbyxor, hellre än den verkliga innebörden av det som skedde och som kanske höll på att ske.
Har också sett den iver som uppstått kring diskussionen av hur nätjättarna nu stänger ner och av personer och hela siter. Inte utifrån allvaret i den situation som kanske riskerar att eskalera och vilka intressen som står bakom. Inte utifrån vilket den upprepade lögn om valfusk som medvetet sprids. Nej, nu skall frågor om utgivaransvar, yttrandefrihetskedjor och privata företag kontra informationsinfrastruktur hamna i fokus.
Relativisering och förflyttning av perspektiv är inga nyheter. Var och en får själv försöka se när det används och bedöma i vilket syfte, samt vilka som använder sig av det.
Själv tror jag inte att det var en tillfällighet att de som stormade in i Kapitolium beskrevs som unga bråkstakar i mjukisbyxor eller att deras antal försökte reduceras.