Har fått tillbringa en benådad helg tillsammans med barn och barnbarn. Lördagen i Göteborg med ett av de egna numera vuxna barnen. Köpa joggingskor, lite shopping, strosa kring (nya) Gamla Ullevi inför invigningsmatchen, hambugare på stan och sedan hem. Eftermiddag i skuggan av solen och som avslutning - Tottenhams förnedring mot ManU.

Söndagen med det andra barnet, hustrun och barnbarnet. Borås Djurpark var målet. Heldag. Fantastisk anläggning, tillsammans med mycket annat också helt inrättat för barn, även väldigt små barn. Lill-T, som växlar med att bli helt förtrollad av ett löv eller en kvist i ett räcke, får också chansen att lägga sin lilla hand mot en glasruta, som på andra sidan har en liten apa som betraktar oss med nästan sorgsna ögon. Lill-T tjuter förtjust, lika förtjust blir han av att se och höra andra glada och förväntasfulla andra lite äldre barns upphetsning.

Det är en nåd (att stilla bedja om) att få tillbringa sin lediga tid i familjekretsen med barnbarnet som huvudattraktion.  

Hade förmånen att ha ensamt ansvar några timmar för lill-T idag på förmiddagen. Lill-T är känd i bloggsfären sedan tidigare. Eftersom han nyss lärt sig behärska gåendets hemlighet stod rörelse i centrum. Vi sprang, jagade varandra och lekte kurragömma mest hela tiden. Runt runt i cirklar. Titt-ut bakom dörrar och bakom TV-bänkar (?). Allt är möjligt i en 1-årings värld.

Men mitt i denna aktivitetsorgie, då vi också rivit lite bland böckerna och busat bland kartongerna, fanns det också tid och utrymme för koncentration och inlärning. En bultbräda fångade lille T:s uppmärksamhet under en imponerande lång tid. Farfar plockade, hör och häpna, loss bultarna från brädan. Gula, röda, gröna och blå inbjudande pinnar som dels skulle utforskas (in i munnen) och dels skulle återbördas till brädan. Svårt, skulle det visa sig, när man löser (nästan alla) problem med "pincettgreppet".  Men, problem är till för att lösas! Om och om igen försöker han, med benäget bistånd. Med blandat resultat, men under en djup koncentrationsakt.

Det ryms mycket i den nyskapade lilla människan som jag hade ansvar för; glädje i stora mått, spring i benen, men också en vilja att lära och utvecklas. Och att umgås. I ett ständigt medvetet samspel och samarbete. Och bara ett år gammal. Man kan inte undå att fascineras!

(eller är det någon som gör det?)

Köpte en lågpris-DVD på Ginza. John Mayall ; Room To Move. Med två otroligt flyhänta gitarrister; Coco Montoya och Walter Trout. För de som följt Mayall genom åren är det givetvis ingen nyhet att han omger sig med duktigt folk. Tvärt om, det är ju hans signum.

Vad som slår mig allra mest när jag lyssnar på denna liveconcert från -87 är flytet, spelglädjen, svänget och känslan. Det känns i kroppen direkt att det är äkta vara.

Gilla, gilla!

Radions Vetenskapsnyheter rapporter idag att gurkmeja kan ha en skyddande effekt på våra celler. Det är en substans i gurkmeja som heter Curcumin som lägger sig i cellernas membraner och gör dem starkare.

För några år sedan rapporterade bl.a den seriösa morgontidningen Göteborgs-Posten att kanel hade ett antal hälsobringande effekter. En matsked om dagen borde man klämma i sig. Sagt och gjort. Stora refillpåsar fanns att inhandla. Man kunde strö kanelen på "morgonfilen" enligt tidningen. Gott så? Müsli, youghurt och en matsked kanel blev under ett års tid min morgonmelodi. Inte alls gott till att börja med. Därefter inte direkt plågsamt, men inte gott. Men, det gäller att hålla god min i ett hälsosamt spel. I all välmening upplystes alla arbetskamrater också om det näst intill livsviktiga i att strö kanel på maten - varje dag.

Så kom då nyheten att kanel i större doser kunde vara direkt skadligt, inte alls det mirakelmedel man trodde att man stoppade i sig. Utan några större åthävor återtogs frukostupplägget utan kanel och youghurten kunde förtäras vit igen.

Finns gurkmeja i storpack?