Att välja vilka lagar som man väljer att följa och vilka som man tillåter sig själv att bryta emot är en inställning som vunnit mark. Ser nog ut att följa samma utvecklingskurva som antalet valfrihetsreformer och dito marknader som införs. Vi tycks lära oss med tiden att det mesta är valbart under valfrihetsflaggen. Var och en sin egen lyckas smed.
Jag hoppades dock i det längsta att lagbrytarvalfriheten åtminstone inte skulle förgifta den demokratiska arenan. Vi har sett statistik på vilka partiers företrädare som mest hänfallna åt kriminalitet av olika former. Men det har nog mest funnits en koppling till den privata sfären.
Men nu tar en kommunstyrelseordförande den tveksamma utvecklingen ytterligare ett steg. På hans förslag beslutar kommunen att bryta mot den s.k Bosättningslagen och vägrar att ta emot kvotflyktingar. Förslaget och beslutet försvaras med att lagen är ifrågasatt och enligt hans bedömning inte ligger inom rimlighetens gräns att uppfylla den.
Det är extra allvarligt om lagtrotsen vinner mark och även de förtroendevalda öppnar stads- och kommunhusen och låter den flytta in. En allvarlig röta som absolut inte kommer att föra något gott med sig i det långa loppet. Felaktiga och tveksamma kommunala beslut som blir upphävda eller korrigerade av domstolar förekommer och har alltid förekommit. Men det är det det uppenbara trotset som är allvarligt. Om respekten för lagarna rämnar även inom de demokratiska instutitionerna, ja då är vi snart riktigt illa ute.