Det har skämtats många gånger om hur vi människor tenderar att tro att vi snabbt kan kasta oss mellan olika områden och tvärsäkert uttala oss. Är det inte undervisning (vi har ju alla gått i skolan) så är det vaccinationer (been there, done that). För att inte tala om trafik, hastighetsbegränsningar och vägstandarder. Vi kör ju bil dagligen, det räcker. Inget tycks oss främmande. Klimatet? Ah, våra utsläpp är ju ingenting om man jämför med kineserna. Så chilla, kom inte med några domedagspredikningar. Det är många andra än vi som behöver göra sin läxa först. Sen kan vi snacka, kanske, om det inte blir för tungt. Man måste ju kunna få unna sig.
Brott och straff är också ett klassiskt sådant område. Hårdare straff är receptet för minskad brottslighet . Det vet ju alla, utom möjligen de som vetenskapligt tittar på problemet. Och nu, i de yttersta av dessa dagar, kan vi allt om polistaktik. Det ropas på utegångsförbud, ansiktsidentifiering, angiverilagar och bistånd från grannländer samt vår egen försvarsmakt. För att nämna något. Fler förslag duggar in i en jämn takt. Läste nyss om landshövdingar och länsstyrelser som skulle rycka ut och ta sitt brottsbekämpande ansvar. Listan kan säkert göras längre.
Jag menar inte att på något sätt förringa problemen vi ser (den typen av retorisk friskrivning är alltid nödvändig, annars verkar det vara den första invändningen som ryggmärgen hos de med avvikande mening alltid levererar). Men borde vi inte ha lite större respekt för de som professionellt arbetar inom området, än att försöka skriva dem på näsan hur de skall sköta sitt jobb. Men det kanske är legio även vid tandläkarbesök, hos frisören eller mobilreparatören?

”Ingenting tyder dessvärre på att det politiska behovet av skylla på varandra kommer att ta slut så länge de ledande politikerna känner att de har mer att vinna på att anklaga varandra än på att samarbeta.

Vackrare än så är inte svensk politik just nu.”

Oísin Cantwell
Aftonbladet

”I diskussionerna om ekonomi glöms målet ofta bort. Resonemangets själva konsekvens negligeras. Att ha pengar på sitt bankkonto är ju i grunden inte ett självändamål. Pengar tillerkänns ett värde för att de möjliggör något. De ger ägaren en potential. Pengarna är alltså ett sätt att kvantifiera det möjliga. Det mätbara förmår oss att tala förment sakligt om det som annars ter sig svårgripbart och efemärt. Men målet med resurser, oavsett om de tillhör en individ, ett företag, en kommun eller en nation, är att de möjliggör för människor att leva innehållsrika liv. Liv som kan vara solidariska, bekväma, hälsosamma, kärleks- och meningsfulla. Ekonomi och tillväxt är ingenting annat än medel för att möjliggöra sådana liv.”

”Det är i det här sammanhanget som det blir befängt att ställa frågan hur kultur kan skapa ekonomi.”

Lars Strannegård
professor och rektor för Handelshögskolan i Stockholm.

https://etidning.dn.se/shared/article/det-ar-befangt-att-krava-att-kulturen-ska-vara-lonsam/Oy8rMdAD

Ordet känns lite tekniskt, kanske till och med kan man ana högteknologi? Positivt laddat. Och laddad är verkligen ordet som blivit ett nyord också, och används som synonym för vapensystem.
Lite behagligare att använda. Vi utvärderar hur våra plattformar fungerar.

Bild: Max Gustafson

www.maxgustafson.se

Bra text av Olle Svalander i Borås Tidning idag (länk nedan). Var och en sin egen åklagare och domare inom det moraliska fältet. Juridiken blir nog ett mindre problem när det gäller angiveri, tror jag. Ett och annat undantag kan nog fixas till, inledningsvis.
Den här texten lyser upp hela problematiken på ett briljant sätt. Vill jag acceptera konsekvenserna av demokratiskt fattade beslut eller är de för svårtuggade? Kan jag leva med mig själv när jag tvingas vara exekutor längst ut i kedjan, när dessa skall verkställas? Hur väger jag konsekvenserna för och emot, inte bara när det gäller mitt eget jobb eller agerande, utan också nästa gång jag står i bakom valskärmen? Det sistnämnda valet kommer ingen undan. Att inte ta ställning är också ett ställningstagande.

https://etidning.bt.se/shared/article/olle-svalander-forradaren-blir-aldrig-hjalte/Jnfs2hjA

Hör en ekonom på TV som nyss meddelar resultatet av en s k undersökning. ”En tredjedel kommer kanske att behöva ta av sina sparpengar för att klara ökande räntekostnader, i höst” (citerat ur minnet). Man kan såklart försöka tränga in i denna undersökning med frågor som hur många tillfrågades, urval, vilka frågor ställdes, när de ställdes, bortfallet osv osv. Men risken att man som nyhetskonsument tar med sig hörelminnet och intrycket att utvecklingen är negativ.
Vill bara peka på hur löst man kan få uttala sig och ändå lyftas fram som en större nyhet i tunga medier. Förmodligen endast för att man presenteras som ekonom.
Vad blir var av ”en tredjedel som kanske”? Diskutera i smågrupper vad vi ska använda den typen av nyheter till och vad som eventuellt den kan ha för syfte? Inte för att sprida genuin och stadig kunskap iallafall.

”Sedan Parisavtalet slöts har världens 60 största banker skapat över 2,8 biljoner dollar för produktion av fossila bränslen mellan 2016 och 2022. Det motsvarar i genomsnitt mer än 1 miljard dollar per dag.

Bara i Sverige har bankerna skapat över 478 miljarder kronor till fossilbolag sedan Parisavtalet slöts. Trots alla löften och prat om gröna projekt fortsätter alltså banksektorn att finansiera utvinningen av fossila energislag som förstör vår miljö.”

”Vi måste erkänna att bankernas pengaskapande har avgörande betydelse för allas vår framtid, och att staten, som auktoriserat bankerna med denna makt, har ett moraliskt ansvar att se till att penningsystemet organiseras för planetens och allmänhetens bästa.”

Peter Dietsch, professor i filosofi vid University of Victoria
Christine Desan, Leo Gottlieb-professor i juridik vid Harvard law school
Ester Barinaga, professor i socialt entreprenörskap vid Lunds universitet och Copenhagen business school
Georg Schmerzeck, doktorand i finansiell etik vid Göteborgs universitet
Joakim Sandberg, professor i finansiell etik vid Göteborgs universitet
Lars Pålsson Syll, nationalekonom, ekonomihistoriker, professor vid Malmö universitet
Miguel Fernández Ordoñez, tidigare chef för Spaniens centralbank
Mikael Stigendal, professor i sociologi vid Malmö universitet
Sten Grahn, PhD, forskare i resurseffektivisering vid Mälardalens högskola
Steve Keen, professor i nationalekonomi, distinguished research fellow, UCL, forskare vid Budapest center for long term sustainability
Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret
Carl Schlyter, kampanjledare för klimat och systemförändring, Greenpeace
Samuel Färdow Kazen, kampanjledare Positiva pengar

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/VPwjOJ/forskare-m-fl-bankerna-driver-paklimatkrisen