"När vissa riksdagsledamöter ägnar sig åt att formulera elaka tweets och elda upp robotkonton - sysslar deras partikamrater med riktig politik. Som att sitta på kommunala nämndemöten med dåligt kaffe och besluta om alltifrån nya offentliga toaletter till omhändertagande av barn i tragiska socialärenden.
På landets myndigheter arbetar oftast ytterst kompetenta tjänstemän med att hålla den väloljade svenska byråkratimaskinen i trim. Dag ut och dag in. När riksdagspartierna tävlar om vilka som kan vara mest MÖP-iga, plockar de yrkesofficerare som anade hotet från Ryssland redan för två decennier sedan fram uniformen för ännu en dag i rikets tjänst. Och så vidare. Så nästa gång någon folkvald på riksplanet gastar om att landet befinner sig i sönderfall - ta det för vad det är. Ett rop från läktaren.
Sverige är på många sätt ett fantastiskt land. Allt mindre tack vare och mer och mer trots de som sitter vid makten."

Andreas Cervenka, Aftonbladet

Min vinkel: När kriget i Ukraina exploderade var inte den första reaktionen hos många, tror jag, att nu måste vi gå med i Nato. Tror mer att efter den inledande chocken handlade det om hjälp till Ukraina och hur får vi slut på eländet i första hand. Efter röran kring försöken till koranbränningar tror jag vi var många som spontant kände att varför skall den här dansk (med tillägget-jäveln eventuellt, väl medveten om att han också har fått ett svenskt medborgarskap) vara här och ställa till elände. Inte att nu behöver vi öppna eld och skada lika många med en annan trosuppfattning, som det var poliser som blev illa åtgångna.
Ropet från läktaren som Cervenka kallar det är nog snarare något mer. Iskalla kalkyler och taktiskta dispositioner för att manipulera opinioner skulle jag påstå. Bedömningar att nu är tiden mogen för positionsförflyttningar. Genom s.k utspel få diskussionen dit man önskar. Vi har lärt oss, tror jag, att inte bara lyssna utan också alltid försöka ana vad det egentligen är som sägs. Med eller utan hjälp av politiska kommentatorer. Spelteorier på högvarv, dag ut och dag in.
Klart man däremot har respekt för de som har en deklarerad åsikt eller ideologi och står för den.
Tyvärr tvingas man nog konstatera att avståndet mellan väljare och valda på riksplanet kanske aldrig varit så stort. Vi tar del av rapporter om sjunkande medlemstal i partierna och därmed svårigheter att fylla valsedlarna på sina håll. Ett första tecken på att fler börja tröttna på spelet och schackrandet kan vara en försiktig tolkning. Än så länge har valdeltagandet inte påverkats. Min stilla undran är; hur länge kommer det att bestå?