Aula eller gymnastiksal har inget egenvärde skrev tankesmedjan Timbros programansvarige för välfärd på Twitter. Inte heller skolbibliotek tycks ha någor egenvärde, trots lagkrav. Knappt fyra av tio av skoleleverna har tillgång till ett sådant, bemannat med minst en halvtidstjänst. Inom fristående skolor är gymnasisternas och grundskoleelevernas tillgång till skolbibliotek försvinnande låg (15 procent respektive 18 procent). (Dessutom: de senaste 25 åren har 3 av 10 folkbibliotek försvunnit, vilket motsvarar 20 nedlagda folkbibliotek per år. De senaste 10 åren har det försvunnit drygt 10 folkbibliotek varje år.) Siffrorna kommer från Lärarstiftelsens rapport Biblioteksdöden.
Nedmonteringen av allt som kan liknas vid gemensamma nyttigheter fortsätter och hittar ständigt nya områden. Att fristående skolkoncerner inte skall belastas med lokalkrav (och krav på skolbibliotek) faller sig helt naturligt för Timbro. En uppenbar försvårande teknikalitet för vinstoptimering, som därför måste värdesänkas i debatten. Se till utbildningsresultaten istället menar Timbro. Det som Skolinspektionen kallar glädjebetyg och betygsinflation.
Vet inte om den avledningsmanövern var så värst genomtänkt? Men den hade kanske åtminstone ett egenvärde för den programansvarige?

Som andel av samhällsekonomin minskade den offentliga sektorn från en 60%-nivå under 1980-talet till 50% år 2015. Antalet statsanställda har i princip halverats mellan 1980 till 2017. Skatteinkomsterna, som andel av BNP, har minskat mellan 1998 till 2016 från 51% till 44%, vilket är lika med 1980 års nivå. Samtidigt har antalet offentliganställda minskat med 10 procentenheter mellan 1980 - 2017.
Till detta kommer att antalet sysselsatta i privat välfärdsverksamhet har fyrdubblats under samma tid.
Siffrorna är hämtade från boken Klass i Sverige, utgiven av tankesmedjan Katalys. Författarna till detta kapitel av antologin sammanfattar utvecklingen som en omfattande omfördelning av resurser, makt och inflytande från den demokratiskt styrda gemensamma sektorn till den av marknadskrafter styrda privata sektorn.
Till detta kan den accelererande utvecklingen på skolområdet, med stora privata utbildningskoncerner, och utförsäljningen av samhällsfastigheter. I dagarna presenterar dessutom tidningen Kommunalarbetaren siffror på att 200 av landets 290 kommuner har krymt äldreomsorgens del av budgeten de senaste tjugo åren.
Siffror säger en del. Våra egna iakttagelser i vardagen fyller på. Men ingenting uppstår ur tomma intet eller av en händelse. Det finns politiska beslut bakom varje omdaning av den gemensamma sektorn.

- Det pågår en nästan legitimering av att använda ”små kärnvapen”, taktiska kärnvapen. Rysslands taktiska kärnvapen är mellan tio kiloton och 100 kiloton. Hiroshimabomben var 15 kiloton. Jag tror att det är otroligt riskabelt att prata om dessa som små användbara kärnvapen. Kärnvapen är kärnvapen, oavsett storleken.
Beatrice Fihn, generalsekreterare för den internationella kampanjen mot kärnvapen ICAN som 2017 fick Nobelpriset för sitt arbete. (SVT Nyheter, Utrikesbyrån)
Lobbyister och spindoktorer utnyttjar ständigt detta. Läste också Jonas Gummessons krönika i DN om hur t.ex glidningen från säkerhetsgarantier, via säkerhetslöften till säkerhetsförsäkring användes allt eftersom det passade in i Nato-debatten.
Det där att kalla en spade för en spade har använts till leda i den politiska retoriken. Men det kan ändå vara på sin plats att att ta detta ab notam och upprepa: Kärnvapen är kärnvapen!

”Vågen av utförsäljningar är i själva verket en del i ett större ideologiskt skifte, från gemensamma tillgångar till inhyrda tjänster.”
Citatet är hämtat från tankesmedjan Katalys senaste rapport, presenterad idag; 20 miljarder skäl att äga själv.
Intresset både att sälja och köpa expanderar kraftig. Företag, ofta med kopplingar till det politiska livet, köper och våra förtroendevalda säljer. År 2020 landade omsättningen för branschen på 32 miljarder kronor. Det är en femdubbling på sju år.
Ingen skall inbilla mig att de bolag som intresserar sig för den här typen av fastigheter gör det av något annat skäl än att de är lönsamma. Skälet att sälja är med all säkerhet därför inte det samma, utan av en helt annan karaktär; politiskt/ideologiska.

Eurovision Song Contest är samma gång en stor händelse och ett varande i stunden. När världspolitiken och det brutala kriget kryper in under skinnet på de flesta av oss kommer inte ens denna, av många betraktad som trots allt en pseudohändelse, undan. Kändes väl som ganska givet att alla sympatier skulle landa hos Ukraina i dessa tider. Tänker inte lägga några synpunkter om rättvisa och om det verkligen var den bästa sången som vann. Det brukar f.ö vara kvällstidningarnas sedan länge inmutade område.
Däremot tänker jag drista mig till att lyfta vinnarnas videoversion. Inte den första släppta mer officiella utan den som släpptes dagen efter segern. Bildsatt från krigets helvetesscener. Inspelad på plats utaför Kyiv. En politisk version om man så vill.
Går såklart att hävda att den är spekulativ, kanske manipulativ t.o.m krigssentimental, lutande åt pekoralhållet. Jag delar inte alls den uppfattningen. Den är ett starkt antikrigsstatement. Även om texten fått ett nytt innehåll efter krigsutbrottet enligt gruppen.
Man deltog alltså med sin musik och tog hänsyn till spelets regler. Skötte den delen snyggt, kan man tycka. Men visade också upp i efterhand en version som nog ligger absolut närmare deras och det ukrainska folkets hjärtan, kan man gissa. Och det skall de ha all respekt i världen för.

- Kärnvapen är ju hörnstenen i försvarsalliansen. Natos kärnvapendoktrin bygger på att slå till först, ”first use”. Trots vetskapen om att ett fullskaligt kärnvapenkrig skulle orsaka en nukleär vinter som skulle utrota den absoluta merparten av människosläktet. Det är en självmordspakt ni ansluter er till, ropar Daniel Ellsberg från Kalifornien, men rättar sig genast:
- Det rätta ordet är inte suicid (självmord), utan omnicid (allas död).
Ord (och nya ord att lära sig) från Daniel Ellsberg. 91 år på nacken. Världens kändaste visselblåsare m.m
- Jag är säker på att de svenska och finska industrimännen lobbat hårt för att deras länder ska gå med i Nato, och det långt innan frågan hamnade överst på den politiska agendan, säger Daniel Ellsberg och tillägger:
- Jag läste förresten en intressant artikel i Financial Times. Jacob Wallenberg (styrelse­ordförande i Investor, Saabs stor­ägare) hade besökt Finland och träffat den finske presidenten Sauli Niinistö.
Vid intervjutillfället med DN hade Saabs B-aktie stigit med över 87 procent sedan Rysslands invasion den 24 februari.
I slutet av intervjun frågar journalisten om Ellsberg kan se något ljus, någon öppning i det rådande läget. Han svarar genom att återge de ord som Axel Oxenstierna , kung Gustav II Adolfs rådgivare, yttrande till sin son Johan när denne skulle representera Sverige vid fredsförhandlingarna i Westfalen 1648: - Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?

- Det är ett av mina favoritcitat, skrockar Daniel Ellsberg.
Ett citat som bär syn för sägen långt in i de yttersta av våra dagar på jorden.

En av de trettio blivande kamrater som skall komma springande till vår undsättning om det kniper, Turkiet, har genom sin ledare hälsat oss välkomna i gemenskapen på sitt eget speciella vis.
Om det är fulspel eller mer allvarligt menat återstår för ivrarna till anslutning att klara ut.
För mig spelar det egentligen ingen roll vilket.
Kommer däremot att tänka på två citat:
Med sådana vänner behöver man inga fiender
och
En förening som vill ha en sådan som mig som medlem, vill jag inte vara med i.

Ett icke-bindande avtal med Storbritannien med samma skrivningar som vi redan har med hela EU. Hade vi inte haft det upphaussade välregisserade propagandaracet mot Nato hade ingen lyft på ögonbrynen.
Slut på meddelandet.
(På måndag skickas ansökan sägs det. Kan i princip behandlas klart på en dag sägs det också. Bra där, då slipper vi äntligen den här pinsamma uppvisningen till slut.)