Äntligen ett normalt land utbrister den stora kvällstidningarna ledarskribent. Fyller sedan triumfatorskt på med den ena segerformuleringen efter den andra. Nu kan Försvarsmakten sluta låtsas, vänster sörjer, vi har äntligen hittat hem efter ökenvandringen och de sista resterna av Olof Palmes arv gör nu Socialdemokraterna upp med.
Så kan det låta när man utropar sig själv och sina åsikter till vinnare. Har sett andra i debatten som också utpekar alliansen med medlemmar som Turkiet och Ungern som demokratikompisar som man nu slutit förbund med och kommit hem till. Så det återstår väl bara att gratulera till valet av allierade för de som så länge önskat att sådana band skulle knytas samman, tätt.
För mig får de gärna ropa hej många gånger före eventuell bäckpassage.
De finns de som gått längre än ledarskribenten ovan. Om man inte varit för är man emot, och dessutom antingen fredsskadad eller Putinkramare. Att välja fred och inte motsatsen, hur kan det vara värt ett sådant förakt?