Eurovision Song Contest är samma gång en stor händelse och ett varande i stunden. När världspolitiken och det brutala kriget kryper in under skinnet på de flesta av oss kommer inte ens denna, av många betraktad som trots allt en pseudohändelse, undan. Kändes väl som ganska givet att alla sympatier skulle landa hos Ukraina i dessa tider. Tänker inte lägga några synpunkter om rättvisa och om det verkligen var den bästa sången som vann. Det brukar f.ö vara kvällstidningarnas sedan länge inmutade område.
Däremot tänker jag drista mig till att lyfta vinnarnas videoversion. Inte den första släppta mer officiella utan den som släpptes dagen efter segern. Bildsatt från krigets helvetesscener. Inspelad på plats utaför Kyiv. En politisk version om man så vill.
Går såklart att hävda att den är spekulativ, kanske manipulativ t.o.m krigssentimental, lutande åt pekoralhållet. Jag delar inte alls den uppfattningen. Den är ett starkt antikrigsstatement. Även om texten fått ett nytt innehåll efter krigsutbrottet enligt gruppen.
Man deltog alltså med sin musik och tog hänsyn till spelets regler. Skötte den delen snyggt, kan man tycka. Men visade också upp i efterhand en version som nog ligger absolut närmare deras och det ukrainska folkets hjärtan, kan man gissa. Och det skall de ha all respekt i världen för.