Läsk i Sverige innehåller 3-5 gånger så mycket socker som i andra länder i Europa.

?-Jag tycker när det gäller läsk skall man inte titta på enskilda produkter, utan man skall titta på den totala konsumtionen. Och tittar vi på den totala konsumtionen av sockersötad läsk i Sverige så har den minskat med över 30% de senaste 15 åren; alltså en kraftfull minskning som har skett på frivillig basis. Så att våra producenter gör otroligt mycket bra.?

Står producenterna för den kraftfulla minskningen? Dricker de alltså så mycket mindre mängd sockersötad läsk att det påverkar den totala konsumtionen? Jag tvivlar!

Mitt intryck är att en tilltagande ström av missbelåtna påtryckargrupper gjort sina röster extra hörda den senaste tiden. Levererat missnöje kring Coronabekämpningen. "Det måste gå att ....." tycks ha varit en vanlig hållning.
Det har varit näringslivsföreträdare, företrädare för "de äldre", idrottsrörelsen, kulturlivet och nu senast även de hörselskadade, som konstaterade ett ev. krav på munskydd skulle försvåra för dem, då läpptolkning omöjliggörs.
Kanske är helt naturlig då många nu upplever "coronatrötthet", iallafall enligt media, och det allmänna intrycket är att många kurvor pekar åt rätt håll?
Kommer att tänka på ett uttryck jag hört många gånger; "Om alla är missnöjda, då ligger man nog ganska rätt iallafall" (fritt).

Blir så förvånad över intresset av att mäta vad svenskarna ?anser om munskydd? i olika varianter. Vad forskarna hittills vet är noga redovisat. Värdet av olika studier diskuteras av experter. Fler studier och utvärderingar lär vara på väg. Ett ställningstagande är aviserat av FHM.
Att många länder har tvingande regler om dess användande är också klarlagt. Hur skydden hanteras och hur efterlevnaden är finns beskrivet.
Men att redovisa procent över hur många som ?tror? att munskydd fungerar, fyller det någon funktion alls? Mer än att bli ett populistist slagträ i den allmänna debatten för-emot? Är tanken att t.ex Novus resultat på något sätt skall vägas in av FHM i deras kommande avgörande?
Att smittskyddsåtgärder under en pågående världsomspännande pandemi partipolitiseras som den uppenbarligen ser att göras är djupt olyckligt. De internationella spåren borde förskräcka. Den här typen av opinionsundersökningar gör ju bara att den trenden förstärks. Politiska utspel om Corona/Covid-19 åtföljda av mätningar av mottagandet, i en allt snabbare takt?
Jag känner mig bara trygg så länge de åtgärder som vi åläggs för att begränsa smittspridning vilar på vetenskaplig grund, och som utvärderats av de experter som har ett helhetsansvar som myndighetspersoner, fria från allehanda andra intresseavvägningar.

När man ser sådana här ?försök? måste man fråga sig vad syftet är? ?Mer spännande? och ?förmåga att att prestera när det verkligen gäller?? Knappast!
Troligen är det bara krystade försök att dölja ambitionen att göra (det tråkiga?) längdhoppet mer TV-vänligt och lite mer lättbegripligt (som om det skulle behövas?). Allt avgörs mellan 3 hoppare som gör 1 hopp vardera. Längst vinner (oavsett hur långt de hoppat de fem första omgångarna). Patetiskt!
Om det finns sponsorer och/eller TV-bolag i bakgrunden som kräver detta, skulle jag som konsument vara ytterst intresserad av att få veta detta.

https://www.dn.se/sport/nya-reglerna-ifragasatts-stort-skamt/

Nog är det ändå rätt tragiskt. Det finns 6.531 professorer i Sverige (och cirka 40.000 forskare). Rätt många verkar vara verksamma inom områden som direkt berör eller tangerar den pågående pandemin. En grupp av dessa, många statligt avlönade tjänstemän, känner sig tvingade att bilda en ?organisation? vid sidan av sina uppdrag, för att aktivt ?bekämpa? kollegorna på Folkhälsoinstitutet. Jag skriver bekämpa, för att kalla det debatt eller diskurs tycker jag inte längre är några adekvata uttryck för det som de håller på med.
Jag har givetvis inte kompetens att väga av den strategi som FHM rekommenderat, mot alla de alternativ som den kritiska gruppen levererat under hela resans gång. Men deras sätt att aktivt sprida misstro gör att iallafall jag därför inte kan känna någon tilltro till deras argument. När man som lekman dessutom vid några tillfällen lätt kan konstatera att de bryter ut korta tidsserier ur långa statistiska redovisningar, bara för att hitta underlag till sina argument. Eller att de i flera steg bygger långa resonemang på antaganden, som var för sig inte är oomtvistade.
Jag ser fram emot den granskning som förhoppningsvis kommer efter pandemin och vad som är den egentliga glöden bakom den grupp kritiker som organiserat sig. Min killgissning är att det kan finnas andra drivkrafter än de rent vetenskapliga.