Opinionssiffror och dess betydelse upphör inte att förvåna. Just nu matas vi med sådana nästan dagligen om inställningen till en eventuell Natoanslutning. Inom partier, i Finland och hela vår egen befolkning. Vinklat med frågor om Finland går med eller inte.
Sedan länge finns det en klar, för att inte säga en mycket klar undersökningsmajoritet mot vinster i välfärden och specifikt också i skolan.
Då skulle man kunna tycka att det skulle infinna sig ett visst mått av brådska, speciellt med tanke på hur mycket pengar som tappas av från den gemensamma kassan vi har. Pengar som annars hade stannat inom skolan och kunnat göra stor nytta där. De fyra stora skolkoncernerna har de senaste fem åren redovisat en vinst på 4,6 miljarder. Det senaste året 1,3 miljarder. Jag såg ett påstående om att den senare siffran motsvarar 2.200 lärartjänster.
Jag tror mig ha läst tillräckligt om bindningarna mellan nuvarande och före detta förtroendevalda för att åtminstone se sambandet varför man inte rör marknadsskolan i första taget. Vi kanske kan se fram emot några kosmetiska åtgärder inför valet, men vi skall nog inte hoppas på någon förändring av den fria dragningsrätten i grunden. Men jag skulle gärna i konsekvensens namn åtminstone vilja slippa sifferexcersisen gällande Natoanslutning.