Ordval har storbetydelse. När exempelvis en utskottsordförande i riksdagen kallar en journalist för ”vidrig liten människa” eller en kritiserad landshövding säger att hen inte vet vad ”människan” ville med sitt agerande, är ordvalet långt ifrån någon slump. Avsikten är tydlig. Den som omnämns som människa står långt ner på någon inofficiell värderingslista som tydligen finns. Kanske tydligast i vissa kretsar? Man kan vara kollega, vän eller partikamrat men när man i sin ilska hamnar bortom alla positiva och neutrala benämningar, då tar man till: människa. Förklenande och nedvärderande i all sin tydlighet. Lågt stående tydligen, men ”människa” i alla fall.

Om inget görs blir konsekvensen ett paradigmskifte också för public service där dess oberoende, bredd och mångfald devalveras.
I George Orwells ?1984? är språkbruket ett viktigt maktinstrument. Krig betyder fred. I Sveriges 2024 och i utredningen om ett ”hållfast och oberoende” public service så betyder det ”nedmonterat och statsdirigerat”.

Jan Scherman

är aktuell med filmen ”Make democracy great again”, om vår hotade demokrati. Han var tidigare vd på TV4 och är aktiv i föreningen Oberoende public service.

Noggranhet är ingen ursäkt för långsamhet.
Snabbhet har ett eget värde.

Se där några ledord från högsta ort. Och gäller de för de som skall skriva våra lagar så måtte det väl gälla allmänt för oss andra också? Annars blir det väl konstigt om vi skall styras och dömas efter administrativa produkter som utarbetats efter dessa ledord, men som inte skulle vara giltiga för alla oss andra?

Så nu vet vi!

Amanda Sokolnicki är helt rätt på det.

Analytiskt glasklart: Vem skall nu kasta första stenen?

#kålsupare

https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-rotan-gar-mycket-djupare-an-till-anna-kinberg-batra/

Hegemonin är samhällets ramar för vad som kan diskuteras, de grundantaganden alla tar för givna och det sunda förnuft en diskussion måste utgå från. När politiken gör en tvärvändning framstår den som håller fast vid sina krav som radikaliserad.

Mathias Wågh
Aftonbladet

I tomrummet efter Reagan uppstod en identitetskris i amerikansk höger. Det är just där den yngre journalisten John Ganz läsvärda bok ”When the clock broke” tar vid. I början av 1990-talet famlade republikanerna efter nya ledare och hittade dem längst ut på högerkanten, hos demagoger som Pat Buchanan, Newt Gingrich och Rush Limbaugh.
Ganz bok ifrågasätter den gängse bilden av 1990-talet som en apolitisk tid av framtidsoptimism. I USA var det tvärtom då radikalhögern mobiliserades. Republikanska strateger insåg att de vunnit mycket av den ekonomiska debatten, när Bill Clinton lovade bantade välfärdsprogram. I stället flyttades konfliktlinjerna till kulturella frågor, där högern orkestrerade en omfattande offensiv mot nyhetsmedier, Hollywood och universitet. Det var inte vänsterns ”identitetspolitik” som sjösatte det moderna kulturkriget, utan högerns frenetiska backlash mot kvinnor och minoriteters ökade agens i offentligheten.

Martin Gelin
martin.gelin@dn.se

https://etidning.dn.se/shared/article/den-amerikanska-hogerns-langa-resa-mot-despotism/vz6Rx4Qi

Det tycks finnas en blockering baserad på en idé om att det inte går att få acceptans för något som hindrar någon från att göra något som den vill. Men många människor skulle vilja ­parkera var de vill, bygga hur de vill och ta saker som inte är deras. Trots det finns det parkeringsbestämmelser, bygg­regler och lagar som förbjuder stöld.
Utan dessa fungerar inte samhället. Alla dessa regler handlar om att de som hindras från att göra något som de vill, hindras för att andra inte ska drabbas.
Nu är en tid då det behöver införas åtgärder som begränsar våra möjlig­heter att göra saker som bidrar till ­klimatförändringar, för att alla ska kunna ha en god livskvalitet senare. Att släppa ut växthusgaser nu kan be­traktas som en sorts stöld ? vi tar välfärd från kommande årtionden för någon aktivitet vi känner för att göra nu.
Det är jättelätt att stjäla från ­kommande generationer, eftersom de inte har någon röst. Därför skulle det behövas regler som förhindrade sådan stöld också.
Men regeringen gör ingenting för att skapa acceptans för att sluta stjäla välfärd från framtiden. Tvärtom inför de åtgärder som ökar utsläppen och alltså tar från framtiden. Lite tillspetsat kan man säga att regeringen ägnar sig åt att stjäla godis från småbarn.

Göran Finnveden, professor i miljö­strategisk analys, KTH
Mattias Höjer, professor i miljö- och framtidsstudier, KTH

https://etidning.dn.se/shared/article/regeringen-stjal-godis-fran-framtidens-smabarn/-_SXDXC0

”Är det rimligt att prioritera vad som uppfattas som hobby­liknande kurser i högskolan i ett läge när sjukvården och industrin skriker efter kompetens?” skriver Persson och det är en av de sämre retoriska frågor jag har läst.
Exemplen är valda för att framkalla hånskratt, men blottlägger en bildningsföraktande populism.

Låt utbildnings­ministern stå ensam kvar i gyttjan.

I en svidande vidräkning med regeringens utbildningspolitiska ambitioner påminner Göteborgs-Postens ledarskribent Håkan Boström (GP 10/4) om att vi befinner oss i en bildningskris: ”Vi har i dag en politisk elit som knappt tagit examen, som sällan eller aldrig läser något annat än promemorior och som inte klarar att ta avancerade principdiskussioner.”

Andreas Johansson Heinö är doktor i stats­vetenskap, förläggare vid Timbro förlag och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

https://etidning.dn.se/shared/article/alla-dessa-onodiga-kurser-i-humaniora-inte-visste-jag-att-de/1rYdy9fm