Gick en Kultur- och naturstigsvandring på Orust idag. Fick oss till livs en mängd värdefull kunskap. Till exempel att Carl Bildts farfars farsfars farfar ägt ett litet trankokeri där, under den stora sillperioden i Bohuslän. Överste Didrik Bildt (1756-1848). Han deltog i Gustav III:s krig mot Ryssland och förlorade ett ben (amputerad ovanför knät). Levde sedan i 60 år ”stödd på sitt träben”.
Denna historia och många fler kunde man läsa på de tavlor som fanns uppsatta längs den markerade stigen. Vilken fantastisk kulturgärning som gjort sådana promenader som idag möjliga. Med eller utan stöd från allehanda håll. I slutändan är det ändå någon som skall få spängerna med halkskydd på plats, skriva texterna till informationsskyltarna och snitsla på ett begripligt sätt.
Under pandemin har vi hittat en mängd sådana vandringar. För det mesta i naturreservaten. Inte alltid med kultur eller historiskt innehåll. Ofta kanske det är slingan i sig och vandringen som är huvudsaken. Gott så! Man kan inte alltid varken få eller kräva sådan guldkant på vandringen som vi fick idag.
Brukar skänka en tanke (och ibland också en liten peng om den arrangerande föreningen tillhandahållit sitt swishnummer) till den f.d arbetsgivarerepresentant och numera debattör som undrade vad han fick för sina skattepengar. Välkomen ut på en kultur- naturstigsvandring. För det har han uppenbarligen aldrig provat på. För hade han gjort det hade han aldrig ställt en så korkad fråga (fast jag fattar att den var politiskt provokativ och retorisk - vilket jag också försöker vara, här och nu).

Med andra ord: såväl principiella som moraliska, solidariska och egennyttiga skäl talar för en öppen och välkomnande invandringspolitik. Och för en bättre integration, men det är faktiskt en annan fråga.

Jesper Strömbäck
professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.

https://www.bt.se/ledare/fyra-skal-till-varfor-en-oppen-invandringspolitik-fortfarande-behovs-db389fd1/

”Forskningen visar att avdemokratisering sker i ”tusen små steg” som var för sig ter sig mindre hotfulla men som tillsammans avvecklar demokratin. Demokratier dör numera långsamt, och inom ramarna för demokratin och lagen. Vad forskningen visar är att demokratins fiender arbetar långsiktigt och ett ”osynligt” steg i taget.”

Staffan I Lindberg, professor i statsvetenskap och föreståndare på V-Dem Institutet vid Göteborgs universitet.
Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och författare till boken Därför demokrati (2021).
Mårten Wikforss, kommunikationsrådgivare och medförfattare till Därför Demokrati.

https://www.sydsvenskan.se/2022-10-09/demokratier-dor-numera-langsamt-och-inom-ramarna-for-demokratin-och-lagen?shareSource=sharebutton

Såhär skriver Ulf Bjereld (S), förtroendevald på Kyrkomötet:

”I ett annat utskott röstades däremot de motioner ned som på olika sätt ville göra det svårare för präster att vägra viga samkönade par. Men jag har förstått det som att utskottsmajoriteten var oerhört knapp, och åtminstone någon nominéringsgrupp som röstade nej var inte enig.”

Kyrkomötet har två sessioner. Beslut kommer alltså att fattas i november. För att sveket från partiernas och nomineringsgruppernas deklarationer, före valet inte skall fullbordas brutalt, får vi för demokratins och den upplevda folkviljan skull hoppas att besluten i november ändå, trots de illa varslen, blir bifall till de båda motionerna.

Integrationen bland unga i Sverige är alltså både långt borta och nära, och i flera avseenden är det en öppen fråga vilken integration som är önskvärd - en fråga som måste avgöras i det demokratiska samtalet.
I diskussionen om integration behövs en medvetenhet om att integration är flerdimensionell, och att de olika dimensionerna inte nödvändigtvis följs åt. Och de som hävdar att integrationen är ”misslyckad” bör avkrävas ett svar på vilken dimension som avses.

Jan O Jonsson, professor i sociologi, Stockholms universitet
Carina Mood, professor i sociologi, Stockholms universitet
Båda undertecknarna är verksamma vid Institutet för framtidsstudier

https://etidning.dn.se/p/dagens-nyheter/2022-10-06/a/integrationsdebatten-har-hamnat-pa-villovagar/2357/594957/31176367

Hälso- och sjukvårdslag (2017:30)

3 kap. Allmänt

1 § Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.

Vad är viktigast? Vad väljer man som nytillträdd befattningshavare att profilera sig med? Vad finns top of mind som man brinner för och skall sätta i sjön, det första man gör?
Tydligen verkar Diskrimineringslagen vara en sådan sak. Skyddet för utsatta och de svagaste i samhället. De som behövt ett extra skydd för att känna sig trygga.
Europarådets expert på diskriminering kritiserade vår lagstiftning så sent som i maj i år för att inte vara tillräcklig!

Man skulle kunna spekulera i varför något sådant ens finns på kartan, att det är så högt prioriterat. Men det känns så apart att det kanske är bäst att avstå.

Minsann fanns det inte en motion till, om diskriminerade präster. Såg det när jag också hittade det yttrande som skrivits inför Kyrkomötet över de båda motionerna som bl.a Ärkebiskopen undertecknat.
Har inte försökt grottat ner mig i det teologiska kaninhålet. Saknar massvis med förutsättningar för det. Men jag kan dock konstatera att som i vart fall röstande medlem i kyrkan, att det inte är någon mänsklig rättighet att vara präst där. Inte heller någon rättighet att kräva undantag från de regler som uppställts i god demokratisk ordning, om likabehandling vid vigsel. Bestämmelser som står i direkt samklang med svensk grundlag om likabehandling och alla människors lika värde. Det fick de barnmorskor erfara som drev frågan om rätt att inte utföra aborter, utan ville ha särbestämmelser för just dom. Det är bara nonsens att hävda att dessa kvasireligiösa särintressen blir diskriminerade om de inte får diktera särbestämmelser efter eget huvud. Gilla läget i den organisation som betalar din lön, eller lämna. Det är däremot en grundläggande rättighet alla har, och borde överväga!