Land skall med lag byggas. Låter gammalt. Det är sedan gammalt. Lagarna stiftas av de folkvalda, som utses i val skyddade av valhemlighet. Hur lagarna tillämpas i praktiken sköts av myndigheter, som av rättssäkerhetsskäl är underställda ett antal principer som t ex insyn, öppenhet, offentlighet, opartiskhet, proportionalitet. Det finns en ytterligare ett antal. Hur allt detta sköts granskas av en fria medier.
Skolan är myndighetsutövning som bygger på ett lagstadgat tvång. Det är så främmande, av i första hand rent principiella skäl, att överlämna sådant till andra än de som kan definieras som myndighet och som fungerar som sådana. I andra hand är det också främmande att de skattemedel som, per definition, finansierar myndighetsverksamhet finner vägar ut och bort från det allmänna. För det tredje finner jag debatten om kvalité underordnad de två förstnämnda, d v s att kvalité kan inte ersätta att principerna överges. Det priset är alldeles för högt. Och att bra kvalité kan nås även utanför det allmänna fär väl ändå anses som ett ganska basalt faktum, om man vänder på det? Om inte ens undervisningen når upp till en god standard, vad skulle då återstå som motiverade marknadsskolor? Bara den s k rätten att tjäna pengar? Till detta skall läggas uppgifter om betygsinflation, kjolmätningar, könsskillnader p g a religiösa skäl, små skolgårdar, lärartäthet, uteblivna skolbibliotek m m. Den listan kan göras ännu längre.
När myndighetstanken förflackas och delvis andra hänsyn än de klassiska principerna tillåts göra sitt intåg, kommer också andra överväganden att göra sig gällande. Ofta är de kopplade till ekonomiska omständigheter. Visserligen är ekonomi även styrande i offentlig verksamhet, men då (igen) är de underställda de grundläggande principerna. Andra aktörer skyddas av helt annan lagstiftning som i grunden inte är anpassad för offentlig verksamhet. När de systemen krockar, vilket de gör, uppstår en hel del konstigheter. De systemen bygger på att skydda äganderätten (vilket inte i de sammanhang de är konstruerade för är något konstigt). Men när företrädare för den sektorn försöker förklara hur förvandlingen av skattemedel till privata pengar sker, och de sålunda tranformeras i sin färd mellan systemen, blir det tydligt hur sjukt hela upplägget är.
Jag har inget hopp om att marknadsskolornas förutsättningar kommer att förändras under överskådlig tid. Ett konstaterande jag gör med stor sorg och uppgivenhet. Som många med mig redan konstaterat så är det alltför stora intressen som skulle utmanas i så fall. Intressen med bastanta kopplingar rak in i makten, oavsett partifärg nästan. Kopplingar som med all sannolikhet kommer att byggas på ytterligare vid detta kommande maktskifte. Rekryteringsbasen till bl a marknadsskolan och till den hörande intresseorganisationer sväller ju som bekant den här tiden på året, efter ett val.