Göran Greider, som jag högaktar, skriver: Först drabbades Sverige och världen av ett slags nyliberal revolution, en enorm otrygghetsomdaning med nedskärningar, privatiseringar och avregleringar. Denna doktrinärt marknadsliberala omdaning frammanade i sin tur en våg av högerpopulism och konservatism i Sverige och världen.
En beskrivning som jag till fullo delar, men som inte är en förklaring. Många skriver i nu i stunden och söker just förklaringar. Själv har jag inte landat i någon riktigt ännu. Jag är inte förvånad över valresultatet, det var väntat. Jag är inte partist av något slag, så den analysen behöver jag inte ägna mig åt. Kanske, som några, förvånad över den slutliga formeringen av makten, som skall klubbas nästa vecka. Vad den bär i sitt sköte har vi fått en föraning om. Vi har nog, kanske aldrig, sett en formell ministär med en eminens vid sidan om, som synes ha ett inflytande av sällan skådat slag. Vågmästarroller har partier haft i olika sammanhang förut. Men denna konstellation är nog sett till hela sin uppbyggnad udda. Hur utkrävs ansvar hos någon som inte sitter på den formella makten, men ändå så tydligt utövar den?
Kanske är det politikens variant på familjen Wallenbergs maktutövande i näringslivet, tydliggjort genom valspråket; Att verka utan att synas.