Måste framhålla att den eviga diskussionen om ministrars kompetens inom de område de utses till, är tröttande. Brukar bli extra uppmärksammat för den blivande kulturministern. Jag tycker att utgångspunkten i princip är felaktig. För det första har en minister tillgång till all den sakkunskap som hen behöver. Är nog väldigt sällan (men det har nog hänt) att en minister på egna fackmeriter hade kvalat in som expert på ett departement. Så varför kräva ytterliga en lärare som utbildningsminister eller en överstelöjtnant som försvarsminister? För det andra kräver det politiska hantverket att man är duktigt inom det gebitet, för det är vad det är, ett eget gebit på den nivån. Den generella kompetensen är långt viktigare än yrkeserfarenhet från området. För det tredje är grundtanken också, någonstans, att de skall representera de som valt dem. Jämför med nämndemän i domstol. Skall absolut inte vara jurister, utan reprsentera vanligt sunt förnuft hos väljarna. Om man skulle överge den tanken har de absolut ingen funktion att fylla. Domstolarna är ju som bekant fyllt av juridiskt skolade människor, så fler av den sorten behövs inte som nämndemän (vilka är omdebatterade, det är jag medveten om. Men så länge det systemet finns tycker jag det är en bra jämförelse).
Självklart är ju att det inte får vara för stort avstånd mellan ministerns förmåga att tillgodogöra sig och förstå de underlag som presenteras. Det säger sig självt. Intresse och politisk erfarenhet från området är ju inget hinder, snarare tvärt om. Men släpp för Guds skull den formella meritjakten.
Med utgångspunkt från de erfarenheter man kan dra från de senaste utnämningarna är det långt viktigare att klargöra vilka andra intressen som ministrarna eventuellt kan tänktas representera, förutom sitt partis ståndpunkter? Intressekonflikter, jävsproblematik och egna ekonomiska engagemang och intressen är områden som absolut inte får underskattas. Det är bra mycket viktigare än om en kulturminister är litteraturvetare eller ej (men att hävda det, om det inte skulle hålla sträck, är ju en helt annan och inte allt för vacker historia).