Gick en Kultur- och naturstigsvandring på Orust idag. Fick oss till livs en mängd värdefull kunskap. Till exempel att Carl Bildts farfars farsfars farfar ägt ett litet trankokeri där, under den stora sillperioden i Bohuslän. Överste Didrik Bildt (1756-1848). Han deltog i Gustav III:s krig mot Ryssland och förlorade ett ben (amputerad ovanför knät). Levde sedan i 60 år ”stödd på sitt träben”.
Denna historia och många fler kunde man läsa på de tavlor som fanns uppsatta längs den markerade stigen. Vilken fantastisk kulturgärning som gjort sådana promenader som idag möjliga. Med eller utan stöd från allehanda håll. I slutändan är det ändå någon som skall få spängerna med halkskydd på plats, skriva texterna till informationsskyltarna och snitsla på ett begripligt sätt.
Under pandemin har vi hittat en mängd sådana vandringar. För det mesta i naturreservaten. Inte alltid med kultur eller historiskt innehåll. Ofta kanske det är slingan i sig och vandringen som är huvudsaken. Gott så! Man kan inte alltid varken få eller kräva sådan guldkant på vandringen som vi fick idag.
Brukar skänka en tanke (och ibland också en liten peng om den arrangerande föreningen tillhandahållit sitt swishnummer) till den f.d arbetsgivarerepresentant och numera debattör som undrade vad han fick för sina skattepengar. Välkomen ut på en kultur- naturstigsvandring. För det har han uppenbarligen aldrig provat på. För hade han gjort det hade han aldrig ställt en så korkad fråga (fast jag fattar att den var politiskt provokativ och retorisk - vilket jag också försöker vara, här och nu).