Visste du att: Bara 15 % av fristående gymn erbjuder sina elever ett skolbibliotek. Det kan jämföras med 80 procent av de kommunala gymnasieskolorna.

Samtidigt försvinner 20 folkbibliotek per år.

Det är fakta som svider för alla som engagerar sig i barns läsning.

Eva-Lis Sirén
Ordförande Lärarstiftelsen

https://lararstiftelsen.se/biblioteksdoden/

En av de bästa sakerna med sociala medier, har jag alltid hävdat, är att t.ex politiker ibland tappar garden och visar sitt rätta ansikte. Särskilt om de får hantera sina konton själva. Donald Trump är kanske det tydligaste exemplet. Inte så säker på att världen hade fått en sådan inblick i galenskaperna, om han till fullo hade skyddats via sin stab. Nu sköter nog de flesta topp-politiker inte sina konton själva. Men på lokal nivå tror jag att så sker fortfarande. Och det är bara till gagn för de intresserade väljarna.
I dagarna har ju en sorglustig fars utsepelat sig, fast den hade inte sitt ursprung i ett socialt media. Här handlade det om ett planerat utspel i ett av de äldsta medierna, en radiointervju. Genomtänkt och formulerat i förväg. Citaten väcker stor uppmärksamhet, redan dagar innan intervjun är sänd (tack till sociala medier). Ändå utbryter en konstig diskussion om vad som sades, egentligen. Vilket är mycket märkligt. Förvirrad diskussion om felcitering, brutet ur sitt sammanhang o.s.v Inget av detta visade sig stämma. Anledningen var nog sprängkraften och det svårsmälta innehållet. Inte så mycket för meningsmotståndarna - de blev nog inte så överraskade innerst inne, som kanske för delar av sympatisörernas skara. Det var hos denna grupp som ryggmärgsreflexförsvaret först levererades, och som sedan kom på skam. De hade bara att tugga i sig budskapet eller ta avstånd.
I vart fall fungerade medierna som det var tänkt. Vi fick en inblick i hur huvudpersonen ville framställa sig. Var och en kan sedan tolka det som sades. Var det bara politiskt spel som vanligt, om än extremt, eller var det de innersta sanna tankarna som fick fritt spelrum? I dessa tider där mycket satsas på spelteoriernas spelplan, och där insatserna höjs i ett rasande tempo, kommer nog de flesta att landa i det förstnämnda. Oaktat detta ska vi nog inte hållade det för helt otroligt att effekten, på kort eller lite längre sikt, kan bli den samma som tillräckligt många väljare gav uttryck för gällande bl.a det som Trump meddelade i sitt morgontwittrande. Ett ogillande så starkt att det fick konsekvenser.

I dag vet vi det: marknadsekonomin fostrar ingen till demokrati. Putins makt grundar sig i hans handel med olja och gas. Utan hans tillgång till världsmarknaden, inte minst den europeiska marknaden, skulle han helt enkelt inte kunna finansiera sitt bestialiska krig i Ukraina. Marknadsekonomin är här en auktoritär statschefs vän, inte hans fiende.
Det är samma sätt att tänka som ligger bakom vår tilltro till sanktionerna. Det är bara för att vi anser att människor först och främst är konsumenter som vi kan tro att ett mindre urval av varor i butikerna ska få ryssarna att göra uppror mot Putin eller försvaga hans makt. Men först när vi stänger av den ryska gasexporten kommer vi att slå hårt. Och plötsligt tvekar vi i vår kamp för demokratin. Tänk om vi skulle sänka rumstemperaturen med två grader.
Så länge vi förblir storförbrukare av fossila bränslen hjälper vi till att hålla ett antal auktoritära regimer vid liv, bland annat Saudiarabien, Iran, Venezuela och inte minst Ryssland. Vår svaghet är Putins styrka, vår närsynthet hans möjlighet att smida långsiktiga planer, vår opportunism hans möjlighet att omsätta sina mordiska planer i verkligheten. Varenda liter rysk olja som exporteras till väst finansierar en patron med en ukrainares namn på. Varenda kubikmeter rysk gas som exporteras till väst finansierar en missil med kurs mot ett ukrainskt sjukhus, en skola eller ett barndaghem. Utan olje- eller gasförsäljningen skulle Putin ha tvingats angripa Ukraina med pil och båge.

Carsten Jensen

https://etidning.dn.se/shared/article/varje-liter-rysk-olja-finansierar-en-missil-med-kurs-mot-ett/R4T_zz0n

Många tycks tro att vi kan finna trygghet i Nato. Det är ett gruvligt misstag. Putin skulle få vatten på sin kvarn. Han är hotad. Fienden tränger sig närmare honom.
Putins enda starka kort är kärnvapnen. Där gäller den logik som gällt ända sedan USA och Sovjet skaffade sig arsenaler stora nog att utplåna varandra och hela mänskligheten. Det är ingenting nytt. Så har det varit under nästan hela efterkrigstiden. Det är förfärligt. Men vad finns det för anledning att ytterligare öka riskerna för denna ryska roulett?
Sveriges traditionella linje är inte heroisk. Men det är det klokaste ­alternativet i en mörk situation. 

Sven-Eric Liedman
Idéhistoriker och författare
kulturdebatt@dn.se

https://etidning.dn.se/shared/article/ett-medlemskap-i-nato-skulle-bara-oka-var-otrygghet/82f0cnpy

Vad jag ångrar att jag inte skärmdumpade seriestrippen med en politiker på en kulle, hållande tal. Nedanför en lyssnande folksamling. Rubrik: förr. Nästa ruta visar en kulle med en skränande folkmassa. Nedanför kullen en politiker i full färd med att försöka anteckna. Rubrik: nu.
Den säger så mycket, kanske nästan allt om vår politiska samtid. Opportunismen i högsäte om man så vill. Eller populism.
Väljarna avgör hör jag en partiledare säga, som svar på frågan om var hen står; höger eller vänster? Kan ju låta aptitligt till en början. Eller vad är det egentliga budskapet? Jag har örat mot marken och fingret i vädret och har en ständig beredskap att ändra mig? Hen är verkligen inte ensam i den båten. Där sitter de flesta med politisk makt. Rätt så stilla. Med öronen på skaft och oroligt sneglande. Varifrån blåser vinden?
Ideologierna är döda. Men om även partiprogram och valplattformar inte har längre hållbarhet än mjölken med röda extraprislappar på kanske man skulle önska sig någor mer stabilt att hålla sig i?
Om man inte tror på någonting, kan man bli offer för vad som helst. Den tanken vill man inte följa hela vägen ut!

De bränsleskattesänkningar som aviserats inom EU håller efterfrågan på olja uppe. Därmed beräknas Rysslands oljeintäkter öka kraftigt i närtid och med 120 miljoner kronor om dagen på lite sikt. En enda dag av sådana extrainkomster räcker för att Vladimir Putin ska kunna betala över 1 000 yrkessoldater i ett helt år.

Johan Gars, forskare i miljöekonomi, Beijerinstitutet
Daniel Spiro, docent i nationalekonomi, Uppsala universitet
Henrik Wachtmeister, forskare i globala energisystem, Uppsala universitet

https://etidning.dn.se/shared/article/putin-tjanar-miljarder-pa-eu-s-sankta-bransleskatter/rscBmkdK

”Men alla pengar som vaskas, var kommer de ifrån? De regnar ner från den nya, sköna finansvärld som växt fram som ett globalt lekland för smarta snubbar efter 80-talets avregleringar. Ett slags matrix-ekonomi som styr mer och mer av vad som händer i den vanliga tillvaro där vi dödliga, löntagare och väljare, försöker få ihop vårt vardagsliv. 
Det är den som blåst upp värdet på våra högst verkliga bostäder till absurda nivåer. Det är också den som förvandlat gamla jämlika Sverige till ett land där de ekonomiska skillnaderna ökar snabbast i världen. Den har med andra ord kastat om hela den demokratiska spel­planen på ett sätt som ingen av oss har valt, nätt och jämnt begripit, och oftast som en följd av diskreta förändringar i några finansregler.”

Lars Linder, Dagens Nyheter, recenserar Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige. Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika.

https://etidning.dn.se/shared/article/andreas-cervenka-far-en-att-baxna-infor-den-svenska-bubbelek/Q-DIN2WI

Jag gillar verkligen de direktsända presskonferenserna. De är ett fint inslag i en fördjupad demokrati att vi vanliga medborgare, med egna öron och ögon, kan få direktaccess till det som myndigheter och politiker meddelar. Det är ett koncept som skulle kunna utvecklas än mer via alla lätt tillgängliga digitala medier. Kraven på kvalité behöver inte alltid vara ställda på max.
Men när de företrädare som uppträder använder ord som ”kan” och ”skulle kunna vara” finns det anledning att lyssna extra noga. Om de inledande orden byggs på med följdresongemang, och i värsta fall, säkra slutsatser, är det ett otyg som måste bekämpas. För risken är stor att vi efteråt endast kommer ihåg slutsatserna dragna på en osäker grund.
Jag inser att presskonferenser som hålls tätt inpå händelser inte alltid kan luta sig mot verifierbara fakta. Men det ställer då också krav på de som förmedlar budskapen, att de inte faller för frestelsen att spekulera långtgående utifrån en bristfällig dokumentation av läget. I vart fall vill jag med emfas hävda att det är en styggelse när myndighetsföreträdare hemfaller till sådant, även om syftet många gånger synes vara gott.