Då är lag och ordning på allas läppar igen. Kanske också intergrationsfrågor. Diskussioner om helgens sammandrabbningar engagerar många, vad som borde göras (eller borde ha gjorts igår, helst) rullar för fullt. Vem är ansvarig och vilka är skyldiga?
En provokationsturné har planerats och får genomföras. Tyvärr verkar även en inställd provokation också vara en provokation.
Oavsett om juridiken kring allmän sammankomst, yttrande- och demonstrationsfrihet och ordningsfrågor blandas och ges friskt kan vi nog konstatera en sak; att de som pekat på den s.k dagordningseffekten har nog sina poänger.
Men med det sagt är det också dags att fråga sig: vem eller vilka tjänar på att det sett ut som det gör denna påskhelg? Och att vi är många som blivit (illa-) berörda av händelserna. Är det bara en ren tillfällighet att detta sker just nu?

På några få rader lyckas Bengt Järhult, distriktsläkare, fånga en del av svensk sjukvårds nuläge. På pricken!
(Bilden lånad från Andreas Thörnebys twitterkonto, även han är läkare. F ö ett utmärkt twitterkonto att följa likväl som hans satirkonto; Dr Glad).

Spelbolagens aggressiva marknadsföring har länge varit ett gissel. Kampen om spelarnas (och spelmissbrukarnas) pengar är intensiv. Möjligheterna till spel verkar dessutom vara oberänsade. Dubbelfel i tennis, varning i fotboll osv. Långt ner i seriesystemen.
Detta leder ofelbart till spelfusk. Förmodligen bara toppen på ett isberg vi sett hittills.
Spelmarknaden var tidigare reglerad. Statlig monopol som sedan 2019 steg för steg kringgåtts och luckrats upp. Finns andra ord för att beskriva den processen. Wikipedia har en lång text för den intresserade.
Idrotten, som blivit en tummelplats för spelbolagen, behövde inte ytterligare ett problem. Den har varit duktig själv på att smutsa ner sin i grunden vackra verksamhet med dopning samt korruption och mygel på de höga höjderna.
Att förespråka en återgång till ett statlig spelmonopol, är det realistiskt? Jag ser uppenbara fördelar med ett tillnyktrande av den hysteriska spelmarknaden. Tyvärr ser nog den tekniska utvecklingen, globalisering och de fortsatta politiska ambitionerna för nedmontering av den gemensamma sektorn via privatiseringar och avregleringar till att den utveckling vi ser kommer att fortsätta, än mer oreglerad. Där de stora pengarna finns, samlas också de starka intresserna. Spelmarknaden är en alldeles för luckrativ bransch för att låta sig begränsas av statlig eller överstatliga regleringar.
Follow the money - en gammal god princip, om man vill förstå olika sammanhang.

Året var alltså 2020. Bolaget nedan har tillsammans med andra med liknande ”upplägg” framgångsrikt tuffat på. Och fler före detta från den politiska sfären a.k.a klägget har flockats där, runt guldkalvarna. Kompisar säljer ut till sina kompisar. Vår agemensamma tilgångar typ vattentorn flyttas över i händerna på fastighetsbolagen, som hyr ut tillbaka med goda marginaler och långa kontrakt.
Olagligt? Troligen inte. Smart av kommunerna att avhända sig kontrollen över de fastigheter där de avser att driva långsiktig verksamhet, för en påse pengar i handen? Döm själva!

Marknadsskolor, friskolor, skolpeng, Pisa och sjunkande skolresultat?
Om inte den politiska debatten, utanför de valda organ, har övertygat så följ åtminstone SVT Humors serie.
Kom inte och säg sedan att ni inte visste!

Kunde man inte ana? Trodde bara det handlade om att komma in under kärnvapenparaplyet? Fler tunga intressenter alltså?

  Det mäts och mätningar presenteras. Opinion kallas det ibland. Trillar siffrorna över 50% brukar analytikerna ta till stora ord. Paradigmskiften och så.

Natofrågan har i krigets skugga visat på ökande opinionssiffror. Så och i Finland, har vi nogsamt fått oss till livs. Där har siffrorna nått över den magiska punkten. vilka mätningar, hur de går till och vilka frågor och alternativ rapporteras sällan.

Därför har frågan nu kommit upp högt på den s.k politiska agendan, kanske högst inför valet. Skapar oror för den har ju aldrig varit där förut. Vi har länge, länge varit trygga med mantrat "Alliansfrihet i fred och neutralitet i krig".

Lite märkligt kan det då tyckas att det finns en annan fråga som länge tydligen kunnat redovisa en klar, mycket klar folkvilja. långt över den magiska "tipping pointen" i flera olika mätningar (så också i Finland frestas man att påpeka lite övertydligt, ja i resten av världen f-ö.), men då är de förgtroendevalda på central nivå inte beredda att kasta allt annat över bord och hetsa fram nya beslut. Den makalösa tondövhet som uppvisas kan bara betyda en sak. Det finns uppenbara intressekonflikter i den frågan. Ett korrumperat minfält av sällan skådat slag.