”Den pågående massakern i Ukraina är, precis som invasionen 2014, ett paradexempel på hur detta fungerar i praktiken. Också nu balanseras den militära inkompetensen och brutaliteten av en desto mer sofistikerad propagandakampanj, där strategin är ett direkt anfall på fakta. Även det mest uppenbara förnekas och kombineras med en obetingad proklamation av oskuld. Inget krig äger rum ? men om det gör det är det alltigenom berättigat. Ryssland har inte invaderat Ukraina ? men om det har det är det den ondskefulla omvärldens fel.
I sin bok ?Vägen till ofrihet? (2018) kallar den amerikanske historikern Timothy Snyder fenomenet för implausible deniability - ”icke trovärdigt förnekande”. Konceptet är enkelt: genom att förneka vad alla egentligen vet skapar Putin och de ryska propagandamakarna ett slags lögnens gemenskap inom Ryssland. Ju mer uppenbar lögnen är, desto tydligare visar många ryssar sin lojalitet mot regimen.
Samtidigt skapar strategin osäkerhet i en västvärld där medierna är vana att återge båda sidorna av saken. Men en person som säger ?jag ljuger öppet för dig och det vet vi båda? drar undan mattan för hela systemet ? och i förlängningen för hela den liberala demokratin. Det är samma dilemma som under Donald Trumps tidigare (och kommande?) presidentskap: en demokrati kan bara fungera så länge alla är överens om att det finns sanningar som alla kan vara överens om och att fakta över huvud taget existerar.”

https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-minns-du-nar-putins-logner-var-en-fantasi-pa-netflix/

?Det radioaktiva avfallet från Sveriges kärnkraftverk ska hållas avskilt från människor i 100 000 år. Lika länge måste kunskapen om dess risker hållas vid liv.?
Och det pratas och spekuleras om mer kärnkraft i Sverige? Och kärnvapen som något vi vill associera oss med?
https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/aktuellt/nyheter/2022/urtid-moter-framtid/

Även om Finland skulle säga Ja till Nato bör Sverige våga säga nej. Hela debatten är just nu gravt krigsskadad och saknar det långsiktiga perspektiv som alliansfriheten rymmer. Ett Nej till Nato är ett Ja till en rad andra saker: kamp för en kärnvapenfri värld, arbete för fred och nedrustning.

Göran Greider

Anledningen är enligt Jonter att även om en av försvarsalliansens grundbultar är att en attack på ett medlemsland är att betrakta som en attack på alla medlemsländer, är det upp till var och en att fatta beslut om stöd.
? Då görs det bedömningar som har att göra med vad som står på spel. Är USA beredd att offra New York för Paris eller Washington för Tallinn? Vad är säkerhetsgarantierna värda när krisen är för dörren? säger Jonter.

https://omni.se/a/lVjpVe

När man ser sammanställningar över f.d politiker, statssekreterare och sakkunniga/talskrivare som återfinns i marknadsskolebolag, marknadssjukvårdsbolag, kommunikationsbyråer och fastighetsbolag som äger samhällsfastigheter får man en bra illustration av Klägget.
Håkan Juholt visste vad han pratade om och det bevisas, om och om igen.

Försvaret rusar på mätningar av de viktigaste frågorna. Brottsligheten får minskad prioritet.
En opinionsanalytiker kallar det för Dagordningseffekt. Möjligen en fiffig nyordskombination. Men så har ju det sett ut i många år nu. Medierna rapporterar, mätningar sker och politikerna gasar på i svängarna.
Förr hade vi politiker som styrdes i sitt agerande utifrån sin övertygelse, medierna rapporterade om detta och väljarna dömde av i allmänna val.

Kallak-ärendet verkar innehålla mer och mer. Det räcker inte med misstanke (en stark sådan) om jäv och att ansvariga tjänstemän deltagit i hejarklacken på sociala medier (utan att markera att de agerar som privatperson med självklar yttranderätt, och därmed förfulat sin tjänstemannaroll).
Nu skriver DN om att den tjänsteman på länsstyrelsen som varit ansiktet utåt för nej till gruvan i myndighetens yttrande i ärendet nu inte får förlängt förordnande. Det finns förstås inget beslut. Att inte förlänga är inget beslut, sägs det. Ett omtyckt länsråd med 13 tjänsteår på posten. Plötsligt är han inte önkvärd.
Ingen rök utan eld - resonemang är ju alltid farliga. I vart fall ser det ut som man kan lägga den ena pusselbiten till den andra i detta ärende. Om det kommer att visa sig att det finns ett samband mellan länsrådets agerande i samband med yttrandet och hans icke-förlängande (i praktiken avsked på förnedrande grått papper) är det en smutsig historia och en dolkstöt i de självständiga myndighetssverige. I så fall visar det att man - bildlikt talat - är beredd att gå över lik för att driva igenom gruvan i Kallak.

https://www.dn.se/sverige/regeringen-lat-kallak-ansvarig-lanschef-ga-ministern-kravs-pa-svar/

En välmenande och hoppingivande uppmaning. Vi har hört den i miljösammanhang. Nu hör vi den igen. Nu i samband med kriget i Ukraina.
Skänker lite pengar igen. Symboliskt. Och ja, jag köpte några knappar. Lite av priset skulle gå till Röda Korset. Kändes ok.
Men bilderna! Rapporterna. Ett nytt namn får vi lära oss; Butja. Vidrigheterna som kablas ut är bortom allt.
Vilket ansvar som vilar på det ryska folket diskuteras. Presidenten skall utan tvekan stå till svars för folkmord. I Haag. Så snart som möjligt. Oligarkerna som har götts och sedan återgäldad med sitt stöd (aktivt eller passivt kvittar). De måste också rannsakas. Övriga i toppen på hierarkin. Samma där. Men folket? Jag vet inte?
Kan alla verkligen göra något? Jag vet inte det heller.
Men om jag känner mig maktlös här, vad är då inte de vanliga medborgarna där?