Jag gillar verkligen de direktsända presskonferenserna. De är ett fint inslag i en fördjupad demokrati att vi vanliga medborgare, med egna öron och ögon, kan få direktaccess till det som myndigheter och politiker meddelar. Det är ett koncept som skulle kunna utvecklas än mer via alla lätt tillgängliga digitala medier. Kraven på kvalité behöver inte alltid vara ställda på max.
Men när de företrädare som uppträder använder ord som ”kan” och ”skulle kunna vara” finns det anledning att lyssna extra noga. Om de inledande orden byggs på med följdresongemang, och i värsta fall, säkra slutsatser, är det ett otyg som måste bekämpas. För risken är stor att vi efteråt endast kommer ihåg slutsatserna dragna på en osäker grund.
Jag inser att presskonferenser som hålls tätt inpå händelser inte alltid kan luta sig mot verifierbara fakta. Men det ställer då också krav på de som förmedlar budskapen, att de inte faller för frestelsen att spekulera långtgående utifrån en bristfällig dokumentation av läget. I vart fall vill jag med emfas hävda att det är en styggelse när myndighetsföreträdare hemfaller till sådant, även om syftet många gånger synes vara gott.