Beslut om licensjakt fattas av länsstyrelsenas viltförvaltningsdelegationer. I denna beslutsgrupp ingår 12 jägare och två s.k naturvänner. Om detta kan man läsa i en debattartikel av Misha Istratov, VD Elithus, som publicerats av altinget.se den 4 maj.
Det är i dessa beslutsgrupper som frågan om utökad licensjakt på varg skall avgöras. Nya län är på väg in i den skara som redan har sådan jaft. Regeringen vill se en minskad vargstam från 465 till 170-270 och ansvarig minister har kallat til sig landshövdingarna i dessa län för överläggningar.
Känns det som vargarnas öde redan är avgjort på förhand? Av en lobby/intressegrupp. I febattartikeln görs jämförelsen att t.ex gruvbolag ensamma bestämmer var nya gruvor får etableras eller att kärnkraftsindustrin hade samma makt.
Det här öppna jävsförhållandet borde kunna öppna för framgångsrikt överklagande av dessa delegationsbeslut och åtminstone på sikt leda till en förändrad sammansättning. Att det skulle rädda några vargliv är nog utsiktslöst. Gissar att det är regeringen som slutligt avgör överklagandena.

https://www.altinget.se/artikel/laat-inte-besluten-tas-av-de-javiga-jagarna

Skolkoncernen Academedia redovisar en omsättningsökning från 3,8 till 4,2 miljarder kronor för det första kvartalet, och ett justerat rörelseresultat som ökade från 264 till 277 miljoner kronor.
Utslaget per barn och elev ökade nettoresultatet med 3 procent under kvartalet.

(Dagens Industri den 5 maj 2023)

Jag lägger denna här utan kommentar om vilken ficka som skattepengarna hamnar - pengar avsedda för barnens utbildning.

Skolministerns uttalande om att inga pengar skall hamna i elevernas fickor utan användas för skolverksamhet, är lika häpnadsveckande dumt som stötande. Detta sägs, väl medveten om hur mycket av de kommunala skattepengarna som hamnar i andra fickor, och till ofantligt större summor.
Om man nu förespråkar att det ska gå att tjäna grova pengar på skolverksamhet, vore det åtminstone klädsamt att också acceptera andra avarter som det system som man har riggat medför och är en uppenbar konsekvens av. Men att det hycklas runt i denna fråga är inget nytt, speciellt från personer som är och har varit så djup involverade och kanske också fått en skärv i sin egen ficka?

Vi har partival i Sverige, med inslag (!) av personval. Inte tvärt om. Ändå väljer ofta de som av en eller annan anledning hoppar av sina partier under mandatperioden att sitta kvar som s.k politiska vildar, och de använder inte sällan just det argumentet. Lite olika varianter som att de fick flest personröster eller, som nu senast, att man inte vill svika de väljare som kryssat just mig.
Man får nog vara utrustad med en ganska så stor dos naitivitet för att inte tro att det finns ekonomiska kalkyler med i de överväganden som en politisk avhoppare gör efter att hen brutit med sitt parti.
Inga formella fel begås om man stannar kvar. Eller omvänt snarare, det är inget skäl för att skilja dem från sitt uppdrag. Däremot är det ett stort tankefel att hävda att det är jag som person är utvald genom personkryssen. Väljaren väljer ett parti och har dessutom fått en möjlighet att påverka den ordning mellan kandidaterna som det parti man röstar på fastställt. Inget annat. Vi röstar fortfarande på de politiska partier, som registrerat sig inför valet.
Så, även om det kan finnas skäl för den gällande formella ordningen kan man ändå hävda att de som väljer att fortsätta sitt uppdrag utan det stöd som huvudprincipen för valsystemet är uppbyggt kring, med största sannolikhet profiterar på dessa regler. Regler som kanske var tänkta som ett skydd för de förtroendevalda har nu blivit en ren inkomstförsäkring, utan något som helst krav på demokratiskt motprestation..

Börjar det inte bli dags att ta begreppet samhällsviktig på allvar? Riktigt allvar. Det finns ett stort antal gemensamma samhällsfunktioner som är basala. Tänker inte här och nu rabbla och argumentera för var och en. Det får bli en annan gång. Men, när Posten a.k.a Postnord slängs under bussen, gång på gång, kan man ju inte undgå att fundera. Inte som en ledarskribent i en stor morgontidning fundera kring om det statliga bolaget ville dela dela ut brev, utan mer om synen på viktiga gemensamma samhällsfunktioner.
Det ansvariga statsrådet rester den kalla handen som svar på önskemålet om mer pengar från bolaget, för att klara just sitt samhällsuppdrag. I botten ligger ju, så klart, ideologiska överväganden om att bolaget skall klara sig av egen kraft på ”marknaden” annars har det inget existensberättigande. Hur man kan tillåta sig att dogmatiskt låta associationsformen övertrumfa samhällsbehovet är för mig en gåta. Samhällsintresset i första hand. Står inte det i samklang med hur man organiserat staten, så får man väl återgå till en mer ansvarsfull organisationsform och säga tack och adjö till den danska staten och bolagsformen.
Ta bara en sådan grundbultsuppgift som att sortera, förvara och distribuera förtridsröster i de allmänna valen. Det sköter Posten, eller har gjort iaf. Ett exempel som kanske inte dyker upp överst bland argumenten. För att tänka den tanken fullt ut; hur bra är det att en sådan funktion är utsatt för marknadskrafter? Är det helt utan problem? Och för att bara nämna ytterligare en sak; Postens uppdrag i händelse av krig. Ett uppdrag från PTS (Post och Telestyrelsen). Ett långtgående relativt nytt uppdrag med följdverkningar för personalen gällande krigsplaceringar t.ex Låter det som något vars funktionalitet först mejslas ut i konkurrens med budbilsverksamhet och speditionsföretag?

Det må handla om erfarna jurister, domare, eller andra. Ju högre upp i hierarkierna desto svårae, tydligen. När jävsanklagelserna kommer för nära blir de aldrig svaret skyldiga. De gör snabbt sin egen bedömning. Saken med jäv är just att den som närmare sig ett jävsförhållande ofta är den som är allra sämst på att göra en korrekt neutral bedömning. Det ligger så att säga i sakens natur. Och så klart; desto mer som står på spel, desto viktigare att kunna distansera sig. Heder, äre, nit och redighet.
Med det sagt: döm åtminstone inte i egen sak. Varken i förväg och framför allt inte i efterhand. Överlåt det åt någon klarsynt som inte står i något beroendeförhållande till någon eller något som är inblandat.

https://svt.se/nyheter/inrikes/avslojar-polisharvans-utredare-hade-uppdrag-at-forsvaret

”I själva verket är det lika orimligt att tro att en dator som simulerar språkanvändning blir medveten som att det börjar regna och blåsa inuti en dator som beräknar vädret. Det är skillnad på modell och verklighet. Sanningen är att det enda vi vet är att medvetanden uppkommer i biologiska hjärnor men vi har ingen aning om varför eller hur.”

Ulf Danielsson
Professor i teoretisk fysik och författare
(https://www.dn.se/kultur/ulf-danielsson-slapp-formanskligandet-av-tekniken-och-se-ai-for-vad-det-ar/)

De som oroar sig för AI och dess framfart och framtid kanske kan finna tröst i professorns ord ovan. Lite märkligt är det ändå med den oror som ett stort antal forskare och andra uppvisar. Själv kan jag se mer närliggande och betydligt större orosmoment i tillvaron. Relativiserande är förvisso en härskarteknik. Inte min mening att försöka argumentera längs den linjen, egentligen. Så många andra som ständigt kör det rejset. Men ändå. Om vi tvingas prioritera farorna vi ser så är iallafall jag mycket mer uppmärksam på den brygd av jävelskap som mänskliga hjärnor (friska eller ej) dagligen och stundligen kokar ihop. På den världspolitiska scenen och även lokalt i Sverige.

Den som inte redan sett tecknen i skyn, bör nog skärpa ögonen och kanske börja bocka av på listan.