Vi har partival i Sverige, med inslag (!) av personval. Inte tvärt om. Ändå väljer ofta de som av en eller annan anledning hoppar av sina partier under mandatperioden att sitta kvar som s.k politiska vildar, och de använder inte sällan just det argumentet. Lite olika varianter som att de fick flest personröster eller, som nu senast, att man inte vill svika de väljare som kryssat just mig.
Man får nog vara utrustad med en ganska så stor dos naitivitet för att inte tro att det finns ekonomiska kalkyler med i de överväganden som en politisk avhoppare gör efter att hen brutit med sitt parti.
Inga formella fel begås om man stannar kvar. Eller omvänt snarare, det är inget skäl för att skilja dem från sitt uppdrag. Däremot är det ett stort tankefel att hävda att det är jag som person är utvald genom personkryssen. Väljaren väljer ett parti och har dessutom fått en möjlighet att påverka den ordning mellan kandidaterna som det parti man röstar på fastställt. Inget annat. Vi röstar fortfarande på de politiska partier, som registrerat sig inför valet.
Så, även om det kan finnas skäl för den gällande formella ordningen kan man ändå hävda att de som väljer att fortsätta sitt uppdrag utan det stöd som huvudprincipen för valsystemet är uppbyggt kring, med största sannolikhet profiterar på dessa regler. Regler som kanske var tänkta som ett skydd för de förtroendevalda har nu blivit en ren inkomstförsäkring, utan något som helst krav på demokratiskt motprestation..