Så stor är narkotikamarknaden i Sverige. Som det krigas om och dödas för. Lika lite som hårdare straff kommer att stoppa nyrekrytering till knarkleverantörernas skara, kan man tydligen inte heller stoppa tillflödet av köpare med samma verktyg. Hur skarpt man än vässar dessa. Polisen verkar gå tomma i kampen. Borde det inte vara till Tullverket som vi i detta läge skall sätta vår tilltro till? Rimligen borde det vara där vi åtminstone satsar de miljarder som vi vill prioritera för att få bukt med den situtation som nu råder. Gissningsvis är det som med skatterevision. Varje satsad krona ger sjufallt igen. Så vad har vi att förlora?

Efter att ha läst vad Ulf Danielsson (professor i teoretisk fysik) och Petter Törnberg (docent i komplexa systen och biträde professor) skriver om AI känns det lite lugnare.
Sammanfattningsvis: vi bör nog oroa oss mer för realistiska och jordnära risker. Och för att citera Törnberg: hur våra demokratiska institutioner kan ta en mer aktiv roll i att styra utvecklingen av AI mot att lösa viktiga samhällsproblem. För det är väl ingen som på allvar tror att de (techbolagen) denna gång kommer att sätta allmänintresset före profiten?

Läser om tankar på sänkt straffålder. Läser spalt efter spalt där ansvarig minister redovisar sina skäl. Han verkar luta sig mot egna intryck i form av lite statistikplock, politiska samarbetsavtal och returinformation om den allmänna brottsutvecklingen.
Jag har ingen bestämd åsikt ifrågan själv. Ser också att den utredning som skall få sina direktiv verkar få rätt snäva ramar att hålla sig till. Alltså att resultatet i stort sett är givet på förhand. Detaljer skall putsas till.
Hur jag än vrider och vänder på det jag läser ser jag inte ett ord i argumentationen om vad forskning på området redovisar. Vilket vetenskapligt stöd som eventuellt finns för det som föreslås och tecknas i ganska så smala penseldrag. Måhända är det så frånvaron av den typen av argument skall förstås; att det inte finns vetenskapligt förankrad data att luta sig emot?