Så stor är narkotikamarknaden i Sverige. Som det krigas om och dödas för. Lika lite som hårdare straff kommer att stoppa nyrekrytering till knarkleverantörernas skara, kan man tydligen inte heller stoppa tillflödet av köpare med samma verktyg. Hur skarpt man än vässar dessa. Polisen verkar gå tomma i kampen. Borde det inte vara till Tullverket som vi i detta läge skall sätta vår tilltro till? Rimligen borde det vara där vi åtminstone satsar de miljarder som vi vill prioritera för att få bukt med den situtation som nu råder. Gissningsvis är det som med skatterevision. Varje satsad krona ger sjufallt igen. Så vad har vi att förlora?

Efter att ha läst vad Ulf Danielsson (professor i teoretisk fysik) och Petter Törnberg (docent i komplexa systen och biträde professor) skriver om AI känns det lite lugnare.
Sammanfattningsvis: vi bör nog oroa oss mer för realistiska och jordnära risker. Och för att citera Törnberg: hur våra demokratiska institutioner kan ta en mer aktiv roll i att styra utvecklingen av AI mot att lösa viktiga samhällsproblem. För det är väl ingen som på allvar tror att de (techbolagen) denna gång kommer att sätta allmänintresset före profiten?

Läser om tankar på sänkt straffålder. Läser spalt efter spalt där ansvarig minister redovisar sina skäl. Han verkar luta sig mot egna intryck i form av lite statistikplock, politiska samarbetsavtal och returinformation om den allmänna brottsutvecklingen.
Jag har ingen bestämd åsikt ifrågan själv. Ser också att den utredning som skall få sina direktiv verkar få rätt snäva ramar att hålla sig till. Alltså att resultatet i stort sett är givet på förhand. Detaljer skall putsas till.
Hur jag än vrider och vänder på det jag läser ser jag inte ett ord i argumentationen om vad forskning på området redovisar. Vilket vetenskapligt stöd som eventuellt finns för det som föreslås och tecknas i ganska så smala penseldrag. Måhända är det så frånvaron av den typen av argument skall förstås; att det inte finns vetenskapligt förankrad data att luta sig emot?

En nyligen antagen delstatslag i Montana, USA, förbjuder myndigheter att analysera klimatpåverkan inför stora projekt som till exempel kraftverk och gruvor. Tror att klimatförnekarna världen över tackar för tipset. Vilket smidigt vapen. Gör som strutsarna bara. Vi har inget sett eller hört, cirkulera.

Ständigt nya ord att ta till sig. EU har definierat skogsdegradering: ”de strukturella förändringarna av skogstäcket, i form av omvandling av naturligt förnyande skogar och primärskogar till plantageskogar och annan trädbevuxen mark och omvandling av primärskogar till planterade skogar.”
What we in Sweden call: kalhyggen alltså.
Svenska regeringar av olika färger o former har tydligen, med omsorg om näringen, stretat emot denna definition i det nya regelverket. 
Nu har den tagit dig igenom EU:s lagstiftningsprocess vad det verkar. Nu återstår att se om det får något genomslag. Vi kanske i alla fall hädanefter slipper det rent Orwellska nyordet föryngringsyta?

Eftersom det inte finns någon vilja att strukturera och organisera frågorna kring lobbyism i Sverige (t.ex. genom något så enkelt som ett register över de som vill agera och som EU och enskilda länder har) gör Reformisterna ett försök via lobbykollen.se. Kika in där och bilda en egen uppfattning om vilka statsråd det handlar om, vilka organisationer och kanske också när i tiden det har krattats i manegen.

Läser ett inlägg på en lokal fb-grupp. En person försöker boka en taxi till en relativt (under två mil) närbelägen stor flygplats. Har svårigheter. Vill ha tips om fler taxibolag. Får fler tips men också motsatta besked om de rekommenderade bolagens villighet att köra.
Taxi stod i början på den långa rad av relativt väl fungerande verksamheter som av dogmatiska och därmed politiska skäl skulle privatiseras. Kan också vara så att just den branschen kanske hunnit längst i det jag skulle kalla för förfall. Från strukturerad och organiserad med offentlig kontroll och insyn till det vi ser nu. En samhällsnyttig institution som medvetet plockats plockats ned.
Finns inget skäl för mig att drömma i roserött över gågna tider. Gamla taxi var såklart inte utan brister. Men det fanns ändå ett systemtänk och möjligheter att styra upp det som inte fungerade. Nu får de som vill använda taxi efter bästa förmåga försöka orientera sig i ett landskap som inte alltid kännetecknas av förutsägbarhet och trygghetskänsla.
Om den så hyllade valfriheten därmed har ett bra case att stoltsera över får någon annan vittna om. I rest my.

Just nu pågår en debatt om AI. Frälsare eller förgörare. Lika polariserat som vilken politisk fråga som helst. Senast diskuteras hur trovärdig undersökningen som sägs visa att hälften av alla forskare på området tror att det finns en 10-procentig risk att utvecklingen går käpprätt. En känd fysikprofessor backar lite klädsamt i en replik från tvärsäkra varannan till att det kan lika gärna vara fler som färre.
Som betraktare blir man inte mycket klokare av den eventuella positionsförflyttningen.
Ett kvällstidningsupplägg vore ju såklart att låta en GPT-matad dator svara på frågan, i gammal god Vi fem-anda (förr hade en stor kvällstidning alltid fem människors svar på aktuella frågor på sista sidan). Eller kanske låta fler av de förekommande artificiella chatkonstruktionerna vara med, kanske just fem?