Fler kan kan låsas in!

Så kan det låta när man skall presentera ett nytt förslag på EU-nivå, och man har valt ut det mest säljande argumentet för hemmapubliken.

Ska alla intressegrupper få sina löften uppfyllda finns inte utrymme för att sänka klimatutsläppen.

Tomas Ramberg, DN

Det blir ofta alltmer svårt att hänga med i svängarna när ansvariga ministrar skall försöka motivera politiska förslag. Hade inte haft något emot att raka, ärliga och kanske t o m ideoligiska motiv presenteras (fast jag vet; ideologi är inget som tynger medvetandet nämvärt hos några politiker idag). Istället levererar man något annat.
Idag en ansvarig minister som påstår att socionomutbildningen inte rustar studenterna för verkligheten de skall möte. I stället är den för teoretisk. Och så rabblar ministern ett antal samhällsproblem och dess konsekvenser. Kriminalitet förstås, gängdito underförstått. Det mesta som kommer ut från det hållet motiveras nästan uteslutande på det sättet.
Just socionomutbildningen har historiskt innehållit praktik, lustigt nog. Längre tillbaka i tiden upp till två terminer för de studenter som inte hade yrkeslivserfarenhet. Numer 20 veckor s k verksamhetsförlagd utbildning, 30 p. Handledd sådan. Och att kritisera en akademisk utbildning för att dessutom vara för teoretisk?
Hur vet ministern att detta inte är bra då? -Vi får löpande rapporter, är svaret. Det hade ju känts mer underbyggt om SKL t ex som arbetsgivarorganisation eller socionomernas fackliga organisation (er) hade nämts som den direkta orsaken till översynen. Några som är nära branschen, så att säga. Fast någon översyn, förutsättningslös utredning verkar det inte handla om, mer ett politiskt beställningsverk. Och som sagt, gärna det då; men försök inte få det att låta som det finns någon annan väl underbyggd bakgrund.

Riksdagen har skapat en myndighet, ett tvärvetenskapligt expertorgan, för att utvärdera Regeringens politik. Enligt rådets instruktion skall ledamöterna ha hög vetenskaplig kompetens inom områden som är viktiga för samhällets klimatomställning. Rådet är oberoende, alltså inget utredningsorgan, utan skall granska objektivt utifrån sin kompetens.
Idag kom Klimatpolitiska rådets utvärdering. Regeringens klimatpolitik leder till ökade utsläpp och för Sverige in på en ”onödigt riskfylld väg”, konstaterar rådet. Sverige ser inte längre ser ut att nå varken uppsatta klimatmål eller EU-åtaganden till 2030.

Men, ansvarig minister är ”inte orolig”.

En annan minister var orolig. Inte specifikt för miljön och klimatet den gången, utan påstådd terrorverksamhet kopplad till en av FN:s biståndsorganisationer. Det kan ha medfört stora konsekvenser för den drabbade civilbefolkningen.

Det kommer kanske inte att vara lätt att härleda vilka eventuella konsekvenser en icke orolig minsters inställning kan få. Nu har vi ju inte ministerstyre, utan Regeringen fattar beslut kollektivt. Men kanske hade det åtminstonde varit klädsamt med lite ödmjukhet inför det som rådet konstaterar och föreslår? Om inte är ju risken stor att många med mig kommer att ställa sig frågan varför experter skall offra tid och intellektuell kraft i onödan? Mödosamt utvärderingsarbete som bara skall läggs till handlingarna, som en ren formsaksbagatell? För jag utgår ifrån att även den formella uppdragsgivaren till rådet och granskningen, Riksdagen, inte heller kommer att agera. En tröttsam vandring via troliga, numera rutinmässiga, anmälningar till Konstitutionsutskottet, är nog det enda som återstår innan utvärderingen är passerad till historien. Till ingen nytta.

Medial uppståndelse och kritik mot några ungdomars klimatprotester - men några riktigt starka politiska reaktioner på det faktum att klimatet är på väg att direkt skena, det ser vi inte. Jag fruktar till och med att vi nu nått den punkt där de flesta vanliga människor i det närmaste givit upp i denna fråga. Apati råder, i Sverige förstärkt av regeringens ointresse för klimat och natur.

Praktiskt taget alla siffror pekar nu mot avgrunden. Och man skulle metaforiskt kunna betrakta varje kommande extremväder som ett slags civil olydnad, en biosfärens protest mot vad människans civilisation gör mot klimatet.

När jag skriver ut detta märker jag att jag inte är upprörd: Jag har vant mig vid en stadig katastrofkurs för denna industrikapitalistiska situation. Fatalismen har, tyvärr, tagit tag i mig.

Jag borde ha satt mig där, bredvid Greta och hennes medaktivister, framför Riksdagshuset. Vi borde alla ha satt oss där.

Göran Greider

https://www.dalademokraten.se/2024-03-19/vi-borde-alla-ha-satt-oss-bredvid-greta-men-vi-har-blivit-fatalister/

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/svenskfodda-lisa-9-utvisas-ensam-till-albanien

Katalys föreslår att kommuner ska behöva skriva ut i budgeten hur mycket pengar de behöver och hur mycket pengar som man för till. Och skillnaden däremellan - själva effektiviseringskravet - kommer då att framstå som det politiska beslut det är. Det blir något att förhålla sig till, något att värdera när man väljer sin valsedel.
(Daniel Swedin: Så kan välfärden slippa det eviga strypgreppet, ledare i tidningen Arbetet den 18 mars 2024)

https://arbetet.se/2024/03/18/sa-kan-valfarden-slippa-det-eviga-strypgreppet/


https://www.katalys.org/wp-content/uploads/2024/02/Katalys-Argument-1-2024.pdf

Vilka första och andra statsmakterna är har vi vetat sedan länge. Tredje statsmakten är en informell beteckning på massmedias granskande funktion visavi de förstnämnda. Men nu i de yttersta av dessa dagar verkar vi ha fått ytterligare en part som kan, med något slags auktoritet, få saker att hända i vår gemensamma verklighet.

Det verkar t ex handla om krav på våra järnvägar som inte håller den standard och kapacitet som krävs. Att den frågan varit aktuell hos de båda formella statsmakterna en längre tid, men nu verkar plötsligt få en ny dimension. Den tredje statsmakten har skrivit spaltmeter om inställda och försenade tåg. Men när det handlar om krav och anpassningar till Nato får järnvägsfrågan kanske ny högre prioritet? Samma sak verkar akutsjukvårdens totala förmåga gå till mötes. Inte heller där verkar vi fylla den nyanskaffade Natokostymen. Att sjukvården totalt sett inte fyller allmänhetens behov har den tredje statsmakten också sedan länge gjort klart för de som de granskar. Mem, med ganska klent resultat.

Vet inte om man skall skratta, gråta eller hylla Nato för att de verkar åstadkomma sådant som vårt demokratiska system gått bet på? Det kanske i horisonten finns andra eftersatta samhällsområden som Nato efter en tid här och närmare granskning finner undermåliga? Hur var det nu; skulle inte amerikanska frimärken bli giltiga som bevis för postdistribution? Kanske kommer vår långsamma var annandagsdistribution (snart kanske var tredje eller fjärde?) av de amerikanska breven att via påtryckningar från Natos center i Bryssel få till en sanering av den konstruerade konkurrens och lönsamhetskulissen för PostNord? Och när de ändå är igång, skulle man inte kunna få be om ett grundskott (inte bokstavligt förstås!) mot det sjuka och havererade svenska skolsystemet?