I länet med med landets huvudstad dessutom. Hoppar över vedertagna (får man hoppas?) anställningsrutiner och principer för offentlig gemensam verksamhet. När det uppdagas konstaterar hon att ”de hade fått jobben ändå, i hård konkurrens”.
På den då självklara följdfrågan varför hon i så fall behövde runda reglerna följer bara ett allmänt resonemang om att hon nu skulle ha agerat annorlunda. Såklart, när förfaringssättet avslöjats är det ju lätt att tvärvända under galgen.
Klägget i all sin prydo visar upp sin fartblindhet och nonchalans. Klassisk röta som både Strindberg och Wilhelm Moberg förfasat sig över. Och den bara gror!
Men staten är något annat idag än på den tiden. Så den högste statsföreträdaren i det länet sitter nog säkert, uppbackad av kompisarna, ännu högre upp. Inte ens säkert att de tycker att något anmärkningsvärt har skett?
Här finns inget att se, cirkulera!

Uppdatering: ser nu att länsöverdirektören sparkas I samma länsstyrelse. Högsta tjänstemannen. Olyckligt sammanfallande i tiden? Att myndighetskulturen är påväg att falla samman står nog klart iaf.