Inom politisk filosofi beskrivet statsskick där statens uppgift är begränsad till att uppgätthålla fundamental säkerhet typ rättsväsende, polis och försvar. Övrigt ombesörjs av medborgarna genom frivilliga förbindelser. Myntades inom 1800-talets liberalism. Skatt är dessutom stöld enligt nyliberal grunduppfattning. (Källa Wikipedia).

Tänkte bara såhär; skulle de här tankarna dyka upp i någon form, principiellt eller på annat sätt, så kan det vara bra att känna igen dem och veta var ifrån de kommer. Inget nytt påfund alltså.

Då vill vi väl ”alla” att något måste ”göras” åt SIS-hemmen? Såhär kan vi ju inte ha det!
Och det Kinderägget är ruvat sedan en tid. Vars innehåll har skickats som en tidigare försöksballong. Nu är tiden mogen. Tar vägen via en utredning som kommer att, antingen föreslå, eller om det inte sker kompletteras med en ren politisk överbyggnad i propositionen; ungdomsfängelser!
För ingen är väl fortfarande så fyrkantigt inskränkt o gammalmodig att man tänker; men borde inte den här verksamheten också få de resurser som den s k nya verklighetens förändrade krav, kräver? Varför är inte det den naturliga reaktionen? Som man hanterat t ex polisen med extremt stora (störst?) tillskott och försvaret?

Här är syftet gissningsvis något annat. Manegen skall krattas för något mer repressivt. Något som varit i säck innan det nu skall hamna i propositionspåsen. 

Geopolitiken, teknikutvecklingen och klimatriskerna gör att vi i dag lever i en värld där de ekonomiska chockerna kommer utifrån. Nästan allt verkar kunna hända på ett sätt som inte var fallet när vi levde under en mer stabil världsordning. Om ekonomerna bara fortsätter stirra på sina egna modeller kommer de inte att kunna hjälpa oss navigera de ekonomiska konsekvenserna av den här nya världen. 

Katrine Kielos-Marçal
katrine.marcal@dn.se

Kollektiv bestraffning innebär att man frångår den grundläggande principen om att var och en ansvarar för sina egna handlingar. Man utsätter istället en större grupp för ett straff när egentligen en person eller i det här fallet några personer begått ett brott. Kollektiv bestraffning är förbjudet enligt fjärde Genèvekonventionen, FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 6). Detta gäller såväl i fred som i krig. Beträffande krig finns ytterligare bestämmelser i fjärde Genèvekonventionen som likställer kollektiv bestraffning med förödmjukelse och terrorism (artikel 33). Olika deklarationer och konventioner mot tortyr och omänsklig och förnedrande behandling brukar också anföras vid fall där kollektiv bestraffning förekommit.

Sverige har anslutit sig till den fjärde Genèvekonventionen (1 kapitlet 10 § regeringsformen), vilket innebär att den utgör svensk lag. Kollektiv bestraffning är alltså förbjudet enligt både internationell och svensk nationell lagstiftning och risken finns att Sverige nu gör sig medskyldigt till krigföringen mot Gazas befolkning och möjligen till folkmord. Är ansvariga beslutsfattare på Sida och i den svenska regeringen beredda att stå till svars i Haag?

Helena Lindholm
professor i freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet
Nina Gren
universitetslektor i socialantropologi, Lunds universitet

https://www.svd.se/a/pQ3dn6/sverige-bidrar-till-kollektiv-bestraffning-skriver-lindholm-och-gren

Det är så märkligt. Rubrikens innebörd verkar de flesta kunna omfamna, utan tvekan. Men bara dagar, veckor senare kan samma människor vara beredd att kasta det förhållningssättet över bord. När det passar in i den egna argumentationen, så klart. Inte annars.

Men efter dagens besked om stora nedskärningar inom Sveriges Radio kanske man också måster ställa sig frågan: vad kommer att finnas kvar av public service och SR? Jag gissar att detta inte är det första och enda som kommer att ske. Signalerna har varit tydliga, tydligare än vad en krissändning kanske kommer att vara på fm-bandet? Public service, som vi känner den, står inte högt i kurs bland de som de facto styr landet nu. Ingen borde bli överraskad.
Dagens nedskärningar är nog ingen dödsstöt. Långt ifrån förhoppningsvis. Men som det mesta idag är det signalpolitik. Mycket av det som sker nu går i den här riktningen. Offentliga utgifter hålls tillbaka, privata lösningar och avgifter är tänkt att fylla hålen som uppstår.
Så det kanske inte blir helt tyst i din vevradio, om den dagen kommer?

En professor i journalistik skriver en krönika som man i sitt stilla sinne undrar om det sanslösa i att det ens skall behöva ske? Vad tycker då professorn? Jo att politiker inte skall ljuga! Stoppa pressarna, för att koppla till en någorlunda närligga metafor.
Att vi förmodligen har kommit dit hän nu att vi inte längre reagerar särskilt hårt när det sker. Numer också alltmer ofta, alltmer illa dolt och skamlöst.
Och vidare; att den s k tredje statsmakten, som har bl a till uppgift att på våra vägnar ägna särskild uppmärksamhet åt att granska makten, låter politikerkadern lättvindigt komma undan med sina lögner och halvsanningar. Inte sköter sitt jobb alltså. Speciellt riktar han ljusstrålen mot de politiska reportrarna och kommentatorerna.

https://etidning.bt.se/shared/article/stromback-vikten-av-saklig-och-korrekt-information-borde-ave/z0bd_bIj

Två läckor:
1. 70 milj lösenord
2. 26 miljarder konton från LinkedIn, Dropbox och Adobe.
Dröjde minst 14 dagar, kanske långt mycket längre, innan det blev publikt.
Jag tänker: vem/vilka kan ha sådana databaser?
Jag gissar; företag som säljer t ex lösenordshantering till Netflix mm
Jag frågar: borde inte sådana företag, just i den specifika branschen datasäkerhet kunna skydda de uppgifter som vi konsumenter, mot betalning för deras tjänster, direkt eller indirekt, lämnar i förtroende, då undrar man?
Jag blir dessutom lite upprörd. På marginalen, men ändå: det första som sker är att det riktas uppmaningar till oss vanliga dödliga maa detta och förklaras grötmyndigt hur viktigt det är för oss att sköta våra lösenord (?). Vi har ju inte brustit denna gång - veterligen. Sen fattar jag såklart att vi kan minimera skadan genom att byta lösenord och ändra till tvåfaktor. Men jag tycker allt att uppmärksamheten, och ev skammens uppmärksamhet, borde sökas där läckan skett. Vem eller vilka som kanske har syndad har ivf inte jag sett någon uppgift om. Och hur förtroendeingivande är det att läckan blir offentlig först när databasens innehåll bjuds ut på Darknet?