Överallt sker angrepp och övergrepp mot enskilda individer och hela folkgrupper. Det skapar rädsla och oro, tomhet och overklighetskänslor, vrede och vanmakt även bland alla oss som inte utsätts direkt. Rädslan leder till handlingsförlamning för vissa, handlingskraft för andra. På engelska kallas det fight, flight och freeze, på svenska kamp-, flykt- och frysbeteende och är olika nedärvda sätt som hjärnan försöker hjälpa oss att överleva. Du väljer inte hur du reagerar, det gör din kropp. Men när vi-och-de-angreppen sker mot samhället måste vi välja vår reaktion aktivt. 
Vi får varken fly polariseringen eller paralyseras inför den. Vi måste börja kämpa mot den. 

Vesna Prekopic

https://etidning.dn.se/shared/article/polariseringen-haller-pa-att-slita-sonder-varlden/BEmPioMB

Tiden är ingenting. Så måste det vara när Beatles, Stones och nu: Ulf Lundell släpper nytt!

Hur vet man förresten att det är en högervåg som ens tankar och samtal tumlar runt i?

Ett vanligt svar är att högerpolitikens paradgren är fruktan. Vad högern historiskt sett briljerat i är att diskutera de hot som vi måste skydda oss ifrån. Det kan handla om alltifrån offentliga utgifter till terrorhot, om invandringens påverkan på inhemsk kultur till kriminalitet.

Hoten behöver inte vara inbillade, ofta är de högst verkliga, men det som utmärker högervågen är att hoten belägrar debatt och journalistik så till den grad att inget utrymme längre finns kvar för tankar om hur samhället skulle kunna vara. Politiken blir som en följd ensidigt inriktad på att lösa allsköns kriser. Vad vi vill bort ifrån blir en så överskuggande fråga att den sammansmälter med vad vi vill till, vilket är detsamma som att säga att politiken blir konservativ; den upptas av frågan om hur vi ska kunna bevara samhället sådant det är.

Roland Paulsen
kulturdebatt@dn.se

https://etidning.dn.se/shared/article/fruktans-politik-skymmer-drommen-om-en-annan-varld/TWnfYimd

"Jag vet inte varför jag skall bry mig om den här världens göranden längre, den här världen är inte längre min
Det liv jag har kvar är mitt, inte allt det det andra, det som ständigt bullrar och vältrar sej
Världen är ett enda stort PROBLEM”

Ulf Lundell, Vardagar 8

Inte utan att man börjar känna som Lundell gjorde redan i november 2021. Ondskan och cynismen härskar.

”Det är krig och politik som har fördärvat vår jord”

Evert Taube, Här är sköna sommaren, 1948

Lite yrvaket konstaterar en ledarskribent i Borås Tidning att konsumtionshetsen är värre än partyknarket. De unga skolas in i beteenden som påverkar deras syn på livet och val. Tjäna pengar är det viktigaste.
Detta i en stad där shopping betraktats som en näst intill en livsstil och där cityhandelns väl och ve har varit en ständig debattfråga. Levande citykärna har varit lika med shoppingkassar hängande på underarmarna.
Som vanligt är det nog inte antingen eller utan både och när det gäller de unga och den koppling som görs till kriminalitet. Mer intressant är nog de blickar som nu möjligen riktas mot fler och kanske djupare förklaringamodeller kring det samhällsproblem som engagerar mest just nu; än hårdare straff, väktare, kameraövervakning och fler poliser. Och att de blickarna kommer från ett annat håll än det vi vant oss höra, än de som länge anvisat mer långsiktiga och på djupet förändrande åtgärder. Problemet med den aktuella texten är bara att ett skuldbeläggande bara kommer att leda till hesiterande på rent personliga grunder. Att peka på ett resultat låter sig göras, men någon konkret fingervisning om hur vi kommer tillrätta med konsumtionshetsen och dess verkningar saknas. Det hade varit en befriande slutkläm på en angelägen text.

Nu höjs röster för att bygga ut antalet jourskolor som en dellösning på ordningsproblem i skolan och rekrytering till den organiserade brottsligheten. Jag har inget speciellt emot denna åtgärd som f ö känns bekant från forna tiders OBS-klasser eller vad de nu mer kan ha kallats. Men om det inte samtidigt finns en vilja och förmåga att inse att det finns ett bakomliggande grundproblem som måste åtgärdas, riskerar det att bara bli; just en dellösning som inte leder till någon reell förbättring. Laga och lappa på ett redan trasigt system. Det gör vi inte hemma om rören läcker, mer än i panik. Vi byter rören eller vad nu själva felet är.
Hårdare straff och fler poliser. Ja, ingen som tittar isolerat på en brottskategori eller brottsoffer invänder. Men utan att fastna i statistik och hänvisning till forskning; magkänslan är också att det även här handlar om att lappa och laga. Avarterna inom den avkommunaliserade skolan och sjukvården; vi ökar kontrollen. Säkert välbehövligt, men överväger verkligen fördelarna? Inte i min bok.
Listan kan göras smärtsamt lång. Men det är en nyttig tankeövning. Försök se bortom det akuta. Fastna inte i diskussioner om den bästa akuta lösningen, som om den vore någon långsiktig strategi. Igen och igen; håll igång fler tankar. Kanske det leder till mindre själsdödande polarisering på samma gång, vem vet?

Ibland används förskönande omskrivningar när man skall beskriva och förklara hur saker hänger ihop. Med tiden har också ett klarspråk etablerats, främst bland makthavare. I en artikel om social dumping (rika kommuner förflyttar människor som man inte vill ha i sin kommun) säger ett kommunalråd i Nacka att man inte skall dalta med människor, som en kommentar. Det får väl ändå sägas vara ett tydligt exempel på klarspråk. Inte ens ett försök att via omskrivningar, nyord eller hittepådefinitioner försöka mildra det som man gör och har gjort. Gränsen är passerad och vi säger vad vi gör, utan att skämmas. Punkt. Förmodligen är en av många förklaringar att kommunalrådet inte har något att förlora på hur han nu uttrycker sig. Vokabulären är förmodligen sedan länge väl etablerad, både hos honom, hans partikollegor och hans väljare i Nacka kommun.
(Jag behöver nog inte tillägga att det är invandrade medmänniskor som förflyttas. Tidningen Dagens Nyheters undersökning visar att två av tre tillfrågade kommuner regelbundet utsätts för social dumping. Svarsprocent: 60, av landets 290 kommuner.).

Sammanfattningsvis är den mest uppenbara effekten av arbetslinjen fattigdom och ekonomisk otrygghet för de mest sårbara grupperna i samhället. Det mest förkastliga i dagens samhälle är att inte arbeta, och om man inte arbetar måste man disciplineras med låga bidrag. Påminner det inte om ”läran om fattigdomens nytta”?

Martin Nordin, docent i national­ekonomi vid Lunds universitet

(Politiken grundades på övertygelsen om att nationens väg till välstånd byggde på fattiga arbetares uppoffringar. Arthur Young, en brittisk författare och ekonomisk tänkare, skrev 1771: ”Alla utom en idiot vet att de lägre klasserna måste hållas fattiga, annars kommer de aldrig att vara flitiga.”
Utgångspunkten var merkantilismens uppfattning att höga löner driver arbetarna till lättja, dryckenskap och andra utsvävningar. Denna politik har också beskrivits som ”läran om fattig­domens nytta”.)

https://etidning.dn.se/shared/article/regeringens-bidragstak-gor-inte-de-fattiga-mer-flitiga/PqhqPnz9