Advokatsamfundet har en diciplinnämnd. Det är den bärande delen i det självsaneringssystem som gäller för denna del av rättssysemet. Denna nämnd har under 2022 behandlat 622 ärenden som anmälts dit. Av dem ledde 80 fall till en erinran, 32 advokater fick varningar, 11 fick varning med straffavgift och fyra advokater uteslöts. Dessa siffror har inte imponerat på åklagare och journalister som ansett att nämnden är senfärdig, tandlös och inte ta problemen på allvar. Så nu planerar samfundet för en tillsynsenhet för att skärpa sitt förebyggande arbete.
Av tradition har just denna yrkesgrupp haft både både hög svansföring och hållits högt i det allmänna medvetandet. Det förstnämnda har kanske delvis kunnat accepteras då yrkesgruppet åtnjutit det höga förtroendet historiskt. Nu krackelerar den bilden. Frågan är om en självsanerande tillsynsenhet är tillräckligt för att bringa reda? Att delar av rättssystemet redan är så ansatt sänder inga bra signaler. Rättsystemet är en kedja som måste kuna stå pall. Inga svaga länkar kan accepteras, för då är vi riktigt illa ute!

”Skolan är segregerad. Bostadsområdena är segregerade, så även förenings­verksamheterna. Vi är ekonomiskt segregerade, kulturellt segregerade och i princip även religiöst och etniskt segregerade. Ökad integration och inkludering leder till minskad segrega­tion vilket är brottsförebyggande.
Det är heller inte brottsförebyggande att ytterligare stigmatisera människor som redan lever i änden av segrega­tionen med lägst livsvillkor. Det kan noteras i bland annat förd retorik och lagförslag. Tvärtom så ökar det risken för kriminalitet.”

Nadim Ghazale, tjänstgörande polis 2006-2024, föreläsare och skribent

https://etidning.dn.se/shared/article/begreppen-forvrangs-nar-kriminalitet-kommer-pa-tal/9Y5WgMOz

Såg uppgifterna om den rapportering kring det kvinnliga språkröret, som startade precis innan nomineringsarbetet gällande det nya manliga språkröret närmade sig slutfasen. Antagligen är man konspiratorisk lagd om man gissar på ett sammanträffande? För inte kan det väl vara möjligt, inom politiken av alla områden; detta renhåriga och justa verksamhetsområde, att någon låter en s.k nyhet explodera i media i ett lämpligt läge? Om en partikollega med lite avvikande åsikter i förhållande till sig själv? För att säkra sin egen karriär?

- 75 procent av den svenska järnvägsanläggningen är över hundra år gammal (Jon Sundh, avdelningschef järnvägssystem inom Trafikverkets område underhåll.)

”Från början av januari 2025 stryps järnvägstrafiken på Västra stambanan när utslitna så kallade kontaktledningar och stolpar som förser loken med elektricitet måste bytas ut. Stolparna är över 90 år gamla och beräknad livslängd på en kontaktledningsanläggning är 40?50 år, Trafikverket kallar den för ”uttjänad”.” (DN 2023-10-24).

Sträckan Göteborg-Borås och kanske vidare mot Stockholm med lite högre fart än den hundraåriga järnvägen idag tilåter har diskuterats, planerats fram och tillbaka, skjutits på framtiden, stoppats och i dag återstartats som planeringsobjekt för Trafikverket igen.

Ingen skall anklaga ansvariga politiker med kommunikationer som ansvarsområde för att hasta in i framtiden med svensk tågtrafik.
Finns nog (andra) museijärnvägar som är mer pietetsfullt vårdade?

Den frågan, som är långt ifrån något retoriskt konstruktion, ställer Alex Schulman i dagens DN. Utgångspunkten för krönikan är de lagändringar, faktiska och föreslagna, som vi står inför.
Är det möjligt att ha någon referenspunkt i tillvaron? Så man vet när eventuella röda linjer (populärt bildspråk) passeras. Jag vill ju gärna tro det, trots att det kan verka som den tanken tillhör ett annat sekel. För att vi är på väg mot (eller har redan passerat) någonting som borde förskräcka oss alla, men uppenbarligen inte gör det.
Gissningsvis beror det på att flertalet nog tänker att den uppenbara repressivitet som nu packas upp och presenteras i en accelererande takt har sin målgrupp, och jag är inte med i den. Därför går den beska medicinen att svälja. Vi- och domtanken skänker en viss tröst. Jag är lite frestad att även använda kissa i byxan metaforen; först varm och gott men sedan!
Om jag får spekulera vidare tror jag inte att något av de s.k verktygen i lådan kommer att avskaffas, oavsett hur framgångsrika de kommer att vara. Vi kommer att få fortsatt betrakata dem som konstanta realiteter. Tillgänglig, utan skyddsnät, för alla tänkbara styrelseskick och maktkonstelationer som framtiden bär i sitt sköte. Jag är rädd för att vi har öppnat Pandoras ask.

Vi ser det nu nästan dagligen och vi har sett det sedan en lång tid tillbaka. Det läggs vad som kan uppfattas som extrema förslag från politiskt håll som inte har någon annan avsikt, i det korta perspektivet, än att bana väg för förslag som för några år sedan ansågs ligga utanför det acceptabla. Så förflyttas vår uppfattning om vad som känns som normalt och positionerat någorlunda i mitten. Och i någon mening kan det ju vara sant, eftersom mitten under tiden har förskjutits, som ett resultat av just denna process. Den blir självuppfyllande i någon mening.
Den uppenbara invändningen är att det är verkligheten som först ändrar sig, och att förslagen kommer som en reaktion på denna förändring. Så har det alltid fungerat. Det nya är, som sagt, att nu möts först en förändring med ett extremt förslag, som inte har någon annan avsikt än att kratta i manégen för en tidigare presenterad politisk tanke, och som nu i skenet av ännu mer extrema tankegångar kan tas emot av den breda allmänheten som både välgrundat och väl avvägt.

Kan vara viktigt att påminna sig om det gamla citatet. I nutid har det gällt i Ukraina och den gäller i högsta grad rapporteringen från Gaza och Israel just nu. Och varför inte prova den tanken på vår egen situation (utan något som helst försök till jämförande relationer) när vi hör om vad misstänkta kriminella sagt och vilka åtgärder de eventuellt har vidtagit. Vem säger vad, varför och vilka är de tänkta egentliga mottagarna av budskapet?

Vi får ta del inifrån de kriminella nätverken åsikter, tankar och ibland planer via journalistiskt arbete på bl a SVT. Det har fått mig att fundera lite kring vad det egentligen kan vara. Handlar det om att man är imponerad av någon med kontakter i den undre världen? Är vi som tittare/lyssnare verkligen betjänta av det som läcker ut därifrån? Det sägs att nätverken har stor förmåga inom många fält. Kan det vara så att de även utveckat sin förmåga att placera information som har andra syften än att hålla oss nyhetskonsumenter uppdaterade om det verkliga läget?
Media vidarbefodrar inte dagligen propaganda från t ex Ryssland och deras syn på krigsutvecklingen i Ukraina. Och så sker därför att vi på goda grunder kontaterat att det nästan alltid handlar om just propaganda. Krigets första offer är sanningen. Vi har enligt samstämmiga uppgifter en mycket allvarlig situation just nu i Sverige, om än kanske inte brett krigslik ännu, men definitivt något som beskrivs i krigstermer mellan konkurrerande kriminella falanger.
De som definitivt är betjänta av det som kommer ut från det hållet är polisen och deras analysverksamhet. Det torde vara ställt utom all tvivel.
Nu tror jag på inget vis att det finns några onda avsikter bakom rapporterandet i media. Det sker säkert mot bakgrund av alla goda journalistiska principer. Men bara för att vi kan, måste det göras? Det finns inget partsintresse att ta hänsyn till i dessa fall. ”- Nu är inte Stalin här och kan försvara sig” (autentiskt citat från SR) är ju ingen eftersträvansvärd hålling. Får hoppas att det inte är ett sådant synsätt som ligger bakom valet att förmedla läckande ”information”.