Svensk politik har på senare år ofta kört in på stickspår, där medvetna missförstånd och direkta lögner förgiftat debatten. Utspel görs alltför ofta för att kittla ilskan i sociala medier, inte nödvändigtvis för att lösa samhällsproblem.

Peter Wolodarski
peter.wolodarski@dn.se

Känns ändå anmärkningsvärt, men inte alls överraskande, att den normalt så försiktige chefredaktören för landets största tidning har en sammanfattande analys av svensk politik som innehåller formuleringar som direkta lögner och kittla ilskan i sociala medier. Att lögnen och populismen så till den milda grad definierar svensk politik att den nu nått ställningen av ett allmänt accepterat faktum blir därmed tydligt, i mina ögon. Vad detta kommer att få för konsekvenser på lite längre sikt är det nog något som vi alla borde fundera kring. Man kan förstås låta sig nöja med att konstatera att det ljugs och spelas spel i politiken, men vad gör det då med oss och vår syn på samhället? Oavsett hur man ser på omfattningen av den gemensamma sektorns storlek och uppgifter, är det knappast någon framgångsfaktor om vi samtidigt konstaterar att de som ytterst är ansvariga för den samma, agerar på ett sätt som inte med den bästa vilja i världen kan beskrivas som annat än ett svek? Mot sanning, respekten för fakta, saklighet och opartiskhet, som samtidigt är vägledande för agerandet inom den gemensamma sektorn.