Lite yrvaket konstaterar en ledarskribent i Borås Tidning att konsumtionshetsen är värre än partyknarket. De unga skolas in i beteenden som påverkar deras syn på livet och val. Tjäna pengar är det viktigaste.
Detta i en stad där shopping betraktats som en näst intill en livsstil och där cityhandelns väl och ve har varit en ständig debattfråga. Levande citykärna har varit lika med shoppingkassar hängande på underarmarna.
Som vanligt är det nog inte antingen eller utan både och när det gäller de unga och den koppling som görs till kriminalitet. Mer intressant är nog de blickar som nu möjligen riktas mot fler och kanske djupare förklaringamodeller kring det samhällsproblem som engagerar mest just nu; än hårdare straff, väktare, kameraövervakning och fler poliser. Och att de blickarna kommer från ett annat håll än det vi vant oss höra, än de som länge anvisat mer långsiktiga och på djupet förändrande åtgärder. Problemet med den aktuella texten är bara att ett skuldbeläggande bara kommer att leda till hesiterande på rent personliga grunder. Att peka på ett resultat låter sig göras, men någon konkret fingervisning om hur vi kommer tillrätta med konsumtionshetsen och dess verkningar saknas. Det hade varit en befriande slutkläm på en angelägen text.

Nu höjs röster för att bygga ut antalet jourskolor som en dellösning på ordningsproblem i skolan och rekrytering till den organiserade brottsligheten. Jag har inget speciellt emot denna åtgärd som f ö känns bekant från forna tiders OBS-klasser eller vad de nu mer kan ha kallats. Men om det inte samtidigt finns en vilja och förmåga att inse att det finns ett bakomliggande grundproblem som måste åtgärdas, riskerar det att bara bli; just en dellösning som inte leder till någon reell förbättring. Laga och lappa på ett redan trasigt system. Det gör vi inte hemma om rören läcker, mer än i panik. Vi byter rören eller vad nu själva felet är.
Hårdare straff och fler poliser. Ja, ingen som tittar isolerat på en brottskategori eller brottsoffer invänder. Men utan att fastna i statistik och hänvisning till forskning; magkänslan är också att det även här handlar om att lappa och laga. Avarterna inom den avkommunaliserade skolan och sjukvården; vi ökar kontrollen. Säkert välbehövligt, men överväger verkligen fördelarna? Inte i min bok.
Listan kan göras smärtsamt lång. Men det är en nyttig tankeövning. Försök se bortom det akuta. Fastna inte i diskussioner om den bästa akuta lösningen, som om den vore någon långsiktig strategi. Igen och igen; håll igång fler tankar. Kanske det leder till mindre själsdödande polarisering på samma gång, vem vet?