Vi ser det nu nästan dagligen och vi har sett det sedan en lång tid tillbaka. Det läggs vad som kan uppfattas som extrema förslag från politiskt håll som inte har någon annan avsikt, i det korta perspektivet, än att bana väg för förslag som för några år sedan ansågs ligga utanför det acceptabla. Så förflyttas vår uppfattning om vad som känns som normalt och positionerat någorlunda i mitten. Och i någon mening kan det ju vara sant, eftersom mitten under tiden har förskjutits, som ett resultat av just denna process. Den blir självuppfyllande i någon mening.
Den uppenbara invändningen är att det är verkligheten som först ändrar sig, och att förslagen kommer som en reaktion på denna förändring. Så har det alltid fungerat. Det nya är, som sagt, att nu möts först en förändring med ett extremt förslag, som inte har någon annan avsikt än att kratta i manégen för en tidigare presenterad politisk tanke, och som nu i skenet av ännu mer extrema tankegångar kan tas emot av den breda allmänheten som både välgrundat och väl avvägt.