- Nationalekonomerna är nästan helt överens om metoden att man ska ”skatta skiten” ur företag som orsakar problem. Då blir deras produkter dyra, och det är ett incitament för att lägga om beteenden, säger Erik Angner, doktor i nationalekonomi och professor i praktisk filosofi.

Det sägs att det fanns de som varnade för den dubbla rollen som RF-ordförande och uppdraget inom UEFA. Som om man förutsåg att det senare uppdraget per automatik skulle komma att skära sig med det förstnämnda. Att ha roller i organisationer som är bortom demokratiskt inflytande skulle alltså möjligen komma att innebära ett ”korrumperat trixande”? Ja, det som hände motsäger ju inte direkt detta antagande.
Då låg det förstås nära till hands att snabbt kasta av sig ryggsäcken som hade en demokratisk förankring i folkrörelsesverige. När den marken började gunga. Betydligt tryggare att då kunna agera friare utan besvärande insyn och krav på att representera någon annan än sig själv och sin egen karriär.
Vilket leder också mig till slutsatsen att det inte är något att rekommendera att blanda offentliga verksamheter och uppdrag, som bottnar i gemensamma åtaganden och finansiering, med verksamheter som drivs med andra syften (som inte i sig behöver vara förkastliga men som inte har någon roll att spela i de här sammahangen). De som trodde att t ex UEFA och svensk idrott har samma syften och mål blev nog smärtsamt påminda om att så inte är fallet.

Det beskrivs ibland som att de som kritiserat samhällsutvecklingen sedan slutet på 80-talet med privatiseringar av offentlig verksamhet på bred front, tenderar att bli uppgivna eller cyniska vid anblicken av hur det blev. Det äger säkert sin riktighet.
Men man borde kanske fråga sig om inte de som fäller dessa analyserande omdömen också borde vända blicken mot de som profiterat (och de är många) på den här utvecklingen. Alla de som begåvats med fri dragningsrätt på den gemensamma skattekakan. Alla nuvarande och före detta folkvalda som nu bevakar systemet från sina nya positioner i kommunikationsbyråer, styrelseplatser i välfärdsbolag och konsultroller. Och samtidigt berikar sig.
Men man är väl bara bitter och cynisk om man påstår att dessa direkta och indirekta snyltare på det gemensamma tillgångarna skulle vara cyniska i sitt agerande.