Detta är december månads mugg. Inte överraskande med julmotiv. En billig sak inhandlad på en tillfällig försäljning av typ julmarknad.

Lite förvånande att det finns förhållandevis få kaffemuggar med "julmotiv". Glöggmuggar i all oändlighet men inte så många kaffemuggar.

Den får hänga med i vart fall över Trettonhelgen, kanske ytterligare någon vecka.När julsakerna magasineras blir kaffemuggen också lagerställd.

Ett säkert helgnöje är att få läsa Göteborgs-Postens säkre krönikör Ulf Stenberg på fredagarna. Hans spalt; Sport & Spel är alltid lika läsvärd. Och inte bara läsvärd, inte sällan också mycket tänkvärd.

Stenberg har alltid genomtänkta kommentarer och analyser. Det är inte så att jag alltid håller med om hans slutsatser, men det är en fröjd att läsa en välformulerad åsikt. Många av tidningskollegornas sportchefer tycker ofta mer och oftare, men är sällan lika läsvärda. Speciellt gillar jag hans mångsidighet. Fotboll ofta, men lika väl tankar kring andra sporter. Inte alltid så mycket om skidor (utför) som väl är hans mer "dagliga" journalistiska hemmaplan. Ofta, mycket ofta, får vi inblick i livet kring de stora händelserna och arenorna vilket är väl så givande som annan rapportering.

Löpningen dag 2 (igår) som dag 1, men tro det eller ej - känslan var i vart fall inte värre. Man rör sig inte (ännu) som en kenyan, men inte heller någon skräck-upplevelse. Det kanske går åt rätt håll, fast med långsam värdighet.

Idag lät jag förnuftet råda och nöjde mig med 1 timmes promenad. Minus 2 och kraftig blåst, klar himmel. Ryggen började tjura (den gamla skadan gjorde sig påmind) men på det stora hela var det helt ok.

Fick ett tips från VHS idag via epost. "Sök dispens" på den lokala högskola där du tänker studera. Och " Akademiska poäng ger inte automatiskt grundläggande behörighet".

Jag har nu lytt det rådet (med vändande epost) och ansökt om den dispens jag redan fått en gång (se tidigare blogginlägg).

I ett svagt ögonblick har jag funderat över att självmant sända in dels ett intyg från min arbetsgivare sedan 20 år om att jag är 25 och har arbetat i minst 4 år och dels komplettera med mina betyg från gymnasiet. Borde ha varit enklare att be mig komplettera med dessa relativt enkla åtgärder än att ge mig dispens från "grundläggande krav" för att studera, när de nu inte kan godta mina tidigare studier på ett ganska normalt program som dessutom ledde fram till en examen efter 3,5 års studier (som jag har ett intyg på). En examen idag värd hela 22 poäng!

Jag har dock ännu inte riktigt givit upp hoppet att det sunda förnuftet skall segra.

Har legat lite lågt efter jul. Underbart är ju som bekant kort. Trots att det idag faller lite pudersnö äntligen, börjar det bli lite oroligt. Jag vet inte riktigt hur de tänker hantera sin trädgårdstomte här. HON verkar inte vara att lita på. Han med ljusen (han har verkligen försökt att tända de senaste dagarna men inte lyckats i blåsten) satt och gned på en Buddha-figur i brons igår. Den går att fylla med lampolja och veke hade den. Finns redan inne i huset, på plats. Är lite förvirrad. Vad heter den högtiden vi är på väg mot nu?

Har hört av kollegor att det på vissa ställen är helt ok att ha tomte året runt i sin trädgård. Andra vittnar om 11 månader i skokartongsmörker. Än så länge har de kvar granen och innekollegorna. Jag undrar hur länge?

Efter två års träningsuppehåll har den mödosamma vägen "tillbaka" inletts. Inget jävla nyårslöfte. Det är bara till för amatörer.

Krånglande knä - ont i ryggen - båda knäna ger nu smärta ifrån sig - är den meriterande bakgrunden för tillfället. Sjukgymnaster, kiropraktor och en massör har kantat vägen. Nu är jag förhoppningsvis på den väg jag borde ha hållit mig på hela tiden - löpningens.

Hasar nu runt en slinga som tar mig 30-35 minuter att "springa". Knäna värker och ryggen är stel. Kroppen har ett träningsminne sägs det. Hoppas jag verkligen. Min kropp verkar ha en minneslucka på det planet för tillfället. Jag känner inte alls igen hur det brukade kännas. Det här är något helt annat.

Efter dagens runda känns det ok, när man fått i sig mat och lite espresso. Själva rundan var bara en ren pina, lika mycket psykiskt som fysiskt.