"De senaste veckorna har en riksdagsmajoritet röstat ner två förslag som kunnat åtgärda några av de omfattande samhällsproblem som marknadsskolan skapat. Förslagen handlade dels om att slopa kösystemet för friskolor och dels om att skolor ska få ersättning efter vilket ansvar de har.
Reformerna röstades ner trots att en stor majoritet av väljarna och en ännu större majoritet av lärarna är emot nuvarande lagstiftning. Ännu en gång har skolägarnas betalda lobbyister fått riksdagspolitiker att titta åt ett annat håll än mot den överkompensation och skolsegregation som fått de expansiva skolkoncernerna att växa.
Skolägarna är relativt få, men de har växt sig så stora att de nästan har obegränsat med resurser för politisk påverkan. Ännu viktigare för att styra samtalet om skolan är nog det kontaktnät skolägarna har sedan tiden då de själva var politiker eller höga politiska tjänstemän."

https://tankesmedjanbalans.se/kan-lararna-radda-den-svenska-skolan/

På en mycket läsvärd twittertråd redovisar författaren och skoldebattören Marcus Larsson hur sambandet mellan marknadsskolans olika företrädare och den politiska sfären ser ut. Kompiskapitalismen som ledarsidan på DN myntade.

https://twitter.com/skolinkvisition/status/1537366113197113345?s=21&t=nsGeWtH-ja2WRLVjuRgwSA

Inte ens några kosmetiska förändringar gällande kötid eller ersättningsnivåer var riksdagsmajoriteten beredda till. Motståndet eller skall vi säga solidariteten med kompisarna i näringen är uppenbarligen benhård. Marknadsskolans skall, till varje pris tydligen, få fortsätta med oförändrade villkor. Den väldokumenterade nedåtgående spiralen med fler etableringar-stigande kostnader per kommunal elev-ökat utflöde av skattepengar ut ur skolsystememet-fler etableringar osv. kommer att fortsätta. Att det finns ett brett folkligt motstånd tycks inte bekymra någon.