… att det parlamentariska fiaskot, tramset och förnedringen hade nått sitt maximum så antar pensionsstrulet nya dimensioner. Våra förtroendevalda visar upp en osviklig förmåga att totalt bortse från varför de blivit våra representanter.
De tillåter sig själva att sitta åratal i en pensionsgrupp, utan att lyckas. Sedan har man mage att tjafsa om att ett utskott inte fått tillräcklig tid att behandla förslaget, som därför stoppas enligt uppgift. Temporärt eller inte, men imponerad blir man inte heller denna gång av deras agerande.
Det kan tydligen alltid bli ett snäpp värre. Man vill inte tänka på vad nästa fas bär i sitt politiska sköte.

Det kanske mest tydliga sättet att mixtra med ansvarslinjerna är nog hittepåkonstruktionerna med köp-sälj. Skapa en konstruerad intern marknad. Flytta en påse pengar, från en beställare, till en utförare. Allt i sann NPM anda. Budgetar skall hållas. Ekonomin är överordnad allt och har sitt eget opåverkbara regelverk.
Nomenklaturen är såklart främmande och hämtad utifrån. Begreppet vinst och förlust har tillförts i offentlig verksamhet. Nyorden. Effektiviseringar istället för besparingar. Allt för att ansvarstänket skall kläs i ekonomiska termer och inte i verksamheternas, vilket bidrar till att det också fördunklas och gör svårare att se igenom. Stark eller stabil ekonomi men med ständigt försvagade verksamheter.

Ansvarsfördelningen flyttas därmed nedåt i kedjan.