Just nu verkar många vara irriterade över det inflytande, ibland avgörande vad det verkar, som partilösa ledmöter får. Utan egen förskylland skulle jag säga.
En statsvetare försökte reda ut begreppen i morse. Härstammar från tiden före de politiska partierna. Man gav förtroende till enskilda personer och dess goda omdöme. Har hängt med sedan dess. Trots det motsägelsefulla med partier som grunden för förtroendeuppdrag.
Sett mot bakgrunden av att många kritiska inlägg kommit att handla om svaga regeringar kan man fundera över vem eller vilka som bär det ansvaret, om det nu skall utkrävas ett sådant. Ja inte är det väljarna. Inte heller den minimala gruppen partilösa. Här får nog de som taktiskt manövrer sig fram med spelteorier som främsta vapen nog ta sig en funderare till. Självkritiken har då inte spelat någon framträdande roll i den diskussion mellan de valda representanterna. Om man har syftet att föra landet framåt på ett så bra sätt som möjligt borde man nog inte medvetet ha försatt sig i situationer som ger de oönskade effekter som nu tycks skapa irritation.
När det bästa blir det godas fiende är aldrig ett bra läge att hamna i. Som man bäddar får man ligga.