Strålande sol i lördags, som värmde i ansiktet men det var kallt på ryggen. Vid våra krukor med Kärleksört var det dock stor aktivitet. Bin, humlor och två Amiralsfjärilar. Den ene större och vackrare än den andra. De fanns där timme ut och timme in. Det var inga problem att hinna få fram kameran och ta några bilder.

Sportkrönikörerna har den senaste tiden snöat in något alldeles fantastiskt på vilket spelsystem som är bäst för det svenska fotbollslandslaget. Det är precis som att höra diskussioner mellan datanördar om Mac eller PC, Windows eller Linux eller Microsoft mot Opens Office.

Jag tycker man glömmer en viktig detalj. Någon av kött och blod måste kunna utföra också. Det är inget som kommer med automatik efter ett noggrant val av spelsystem. Spelarna kan inte "köpas för pengar" (en haltande metafor, det medges). Någon måste kunna slå en passning, ta emot en dito, röra sig, tänka fotboll.

Det är precis som datavärldens begreppsnomenklatur slår igenom på precis allt. Vi uppgraderar 4-4-2 till 3-5-2 (2.0 ?) Ladda ner nya drivrutiner till de otimade mittbackarna och de går en ny vår tillmötes. Det kommer en ny release av yttermittfältare i nästa vecka samtidigt med en buggfix för anfallsparet som inte fungerar ihop.

Det hela blev väldigt tydligt när man efter Sveriges trevande insats slog över för en snabb koll på Portugal-Danmark (såg bara delar av första halvlek). Vilken fröjd att se ett antal kreatörer som i hög hastighet levererade boll, tog emot, skaffade sig en ny position. Och faktiskt utan att gesikulera misstroget mot varandra (fast man är sydeuropeer).

Vi borde kanske återgå till att analysera vilken spelskicklighet individerna har. Jag ägnade inte en tanke åt vilket "spelsystem" Portugal formerade sig efter. Däremot njöt jag i fulla drag av att se bollspelare prestera. Hade önskat att den känslan infunnit sig några timmar dessförinnan på Råsunda.

SCB har räknat fel på skoprisutvecklingen under hela våren meddelar bl.a Dagens Eko idag. Konsumentprisindexet gick därför snett. Inflationssiffrorna putsades uppåt i överkant visade det sig i efterhand. En kanske onödig räntehöjning som följd istället för smörjning av samhällsekonomin. Riksbanken slog kanske knut på sig själva i sitt försök att hejda inflationen. Därför kommer banksystemet att kunna sko sig lite extra, gynnade av det för höga ränteläget. 

Tycks ha uppstått en väldig diskussion kring förundersökningen om de omtalade morden i Arboga. Den innehåller bilder på de mördade små barnen och deras pappa har försökt förmå The Pirate Bay, som gör denna utredning inkl bilderna tillgänglig via sin plats på nätet, att avstå från publicering. Allt om man får tro tidningsuppgifter i ämnet.

Debatten verkar handla om att försvararna av publiceringen hävdar att det handlar om allmänna offentliga handlingar och om det är något skyddsvärt i materialet så vilar det ansvaret på ansvariga myndigheter som inte har hemligstämplat.

Det torde väl vara att göra det väl enkelt för sig att resonera på det sättet. Då tycks man inte veta att Personuppgiftslagen (PUL) faktiskt reglerar vad man får och kan publicera på nätet. Det räcker inte att gömma sig bakom att det är allmänna offentliga handlingar. Är de kränkande för den enskilde är det ett brott mot PUL. Sedan kan man tycka vad man vill om denna lag som vi implementerat i svensk lagstiftning efter ett EU-direktiv. Skall fungera som ett skydd mot "tredje land", alltså mot omvärlden utanför EU.

För inte är det väl så att The Pirate Bay "gömmer sig" bakom ett s.k utgivningsbevis och därmed vill föreställa en periodisk tidskrift? Då har man ju "bara" branschens egna etiska regler ha leva upp till. Då kan inte Datainspektionen ha några synpunkter på publiceringen vilket de kanske kunde ha haft i annat fall. I så fall blir det intressant att se vad branschens egen s.k.etik är värd.

Sonson har upplevt sin första fotbollsmatch med farfar. Albanien-Sverige. Sonsonen i en blågul body (den officiella) och farfar i sin 50-års present (även den en officiell landslagströja). Som bekant hjälpte utstyrseln föga. Ett kryss som ingen jublade åt. Inte heller sonsonen.

Han var lite anfäktad dels av stundens allvar och dels av att ha begått (i ordets rätta bemärkelse) sin premiär i en nyinköpt gåstol. Akompanjerad av  ljudillustrationer. Förr var en gåstol ett tygstycke och en fiffig aluminiumkostruktion. Nu en mindre high-techskapelse med ett antal knappar för diverse ljud som extra bonus. Plus att den går att omvandla till en gunga! "Trappsäker" dessutom påstod försäljaren.

Kvällen avslutades med att sonsonen somnade på min arm, befriad från matchbodyn och overallsbyxor. Jo, han har den officiella overallen också. Blev lite varmt till slut tyckte vi. På onsdag är det dags igen. Vet inte om han får klara sig utan mig då. Går säkert bra isåfall, nu vet han ju hur det går till. Body på och full koncentration.

Hur kul är det med en turnémugg? Aftonbladet, detta ständigt sanningssökande organ, skrev så efter att de hade inventerat "souvenirerna" som fanns att köpa i samband med Springsteens The Rising-turné. Bland t-shirts och nyckelringar hade de hittat en mugg och ondgjorde sig lite över tråkigheten.

Själv köpte jag glatt en mugg då, tröjorna var slut. Var trots allt rätt nöjd med det. Jag hade en Lundell-mugg från vinterns ishalls-turné och kanske var det här jag började "samla" lite mer organiserat fast fortfarande (och allt jämt) i all enkelhet. Lite sårad blev jag av tråkighetsstämpeln. Vad är det för fel på muggar som minnen?

Utanför Ullevi i somras blev jag dock stående med årets turné-mugg i handen. En svart sak som väl kostade runt 200 kr vill jag minnas. Frågan kanske ekade oroväckande i bakhuvudet. Hur kul är det egentligen? Jag vek ner mig. Det blev ingen mugg. Kanske för att det var för dyr, kanske för att jag redan "hade" en Springsteen. Den lilla samlingingen av minnesmuggar skulle möjligen få lite slagsida.

Fast i år fanns det mängder av t-hrirts att tillgå. Det blev en officiell, även den verkligen "dyr" och en inofficiell, som var mycket billigare. Ni vet, de här killarna som står i mörkret efter koncerterna med armarna fulla av egenhändigt tryckta alternativa turnétröjor för en hundralapp. Jag har svårt att ståemot. De funkar de med tycker jag.

Hittade en liten krabat i min vänstra ljumske igår kväll. Såg väl bara bakdelen. Det räckte.

Slybekämpningen kring sommarstugan hade lämnat ett spår som fått ett ordentligt fäste om man säger. Den lille rackaren satt som berget. Hustruns sminkpincett fick rycka in som skalpell men inte ens den bet ordentligt. Eller också var det de den gjorde. Bitvis lyckades jag befria mig från honom (eller är det kanske fästinghonor som suger blod?). Blod flöt. Nä, jag ömkar inte. Redovisar bara kalla fakta.

Kvar finns nu en illa röd ljumske och en irriterad knöl. Har visat upp den för läkarvetenskapen som hävdade att eftersom jag kommit så snabbt så hade inte ev. Borelia hunnit visa sig så det fanns (nästan) ingen anledning till oro. Men för säkerhets skull fick jag en tetracyklid-kur mot inflammationen och om det mot förmodan skulle vara någon Borelia så skulle den vika ner sig av detta.

Beordrades träningsuppehåll. Kanske är dopningsrisken överhängande?