Sivert Öholm har i dagens Borås Tidning  gått till ett slags frontalangrepp på bloggar.

Internet har försett vanliga människor med ett antal verktyg som ger verkligt utökade möjligheter att göra sin röst hörd, varav bloggar är ett bland flera. Därutöver bidrar chattar, communities, webb-enkäter och möjligheter att direktkommentera debattsidor till mångfalden. Om man som Öholm gör, tar sin utgångspunkt i några Stockholmskändisars bloggande och försöker dra några långtgående och allmängiltiga slutsatser, hamnar man ju så klart helt fel.

Om man gillar yttrandefrihet i dess verkliga form borde det vara omöjligt att argumentera som Öholm gör. Att dessutom rada upp det ena passiva förhållningtipset efter det andra förefaller väldigt passé. Det finns i sig inget motsatsförhållande mellan att lyssna på P1 eller för den delen en debatt, och att blogga så varför försöka skapa en?

Men det är när Öholm, avsiktligt eller ej, låter sitt förakt för de hundratusentals svenskar som startat och skriver på sina bloggar lysa igenom, som det blir besvärande. Att påstå att det finns bloggsnobbar är en sak men det är exakt samma slags snobberi att underkänna bloggandet och tycka att vanligt folk skall hålla sig till att konsumera vad andra traditionella proffstyckare presterar på prestigetunga debattsidor. Öholm tycks vilja klamra sig kvar vid den tid då spridandet av åsikter var förbehållet de, som likt Öholm, får tillträde till de fina morgontidningarnas helsidor.

Om Öholm tog sig tid att för en kort stund t.ex fundera över vilken enorm kraft det ligger i att låta ett stort antal brukare bli delaktiga, som i det nätbaserade uppslagsverket Wikipedia (skapat av läsarna) och jämföra det med hur man traditionellt har producerat uppslagsverk, kanske han kan förstå värdet av en verkligt fri debatt på nätet. En debatt där bloggar spelar en viktig roll, snart kanske större än någon av oss kan ana. FRA-debatten har visat på lite av den sprängkraft som finns.