Såg filmen Finding Forrester för några år sedan. Sean Connery i huvudrollen. Bra film. Men, när texterna började rulla efter filmen kom titelmelodin. Ett litet medley bestående av Over the rainbow och What a wonderful world. Framfört på det mest remarkabla sätt jag någonsin hört. Jag blev helt förtrollad. Vilken röst! Vilken känsla!

Aldrig hört något liknande. Israel Kamakawiwo'ole hette han som sjöng. Han fick tyvärr ett kort liv har jag förstått. Men sången......

Jag kan lyssna hur många gånger som helst.

Det trodde man inte. När man var vid pass 15-16 att man 40 års senare skulle lyssna på exakt samma musik. Och dessutom tycka att den fortfarande svänger något så grymt!

Köpte en CD på Ginza; The very best of Canned Heat. Fyrtio kronor. Rena rånet. Ungdomen kom som slungat ur underjorden. Smack i nyllet. Ampethamine Annie ("-This is a song with a message" och "-Speed kills"), Fried Hockey Boogie ("... -and don´t forget to booogieeee"), On the road again och förstås Going up the country.

Kommer plötsligt också ihåg Canned Heat-koncerten på Gröna Lund med gymnasiekompisarna. Den gigantiske The Bear. Ack ja.....

Undrar om John Mayall´s Bare Wires (som man också får för 40 spänn numera) väcker samma känslor till livs? Det är iallafall värt att prova.