Än slank han ner i diket. De flesta sagor har ett slut. Olika metaforer för samma sak. Utvecklingen svänger av, kanske helt om, tar en ny inriktning. Men det händer. Det intressanta är när det händer och om man är med och fattar att det är då det sker. Och ibland; en helt avgörande skeende som får kompassen att snurra.
Många av de nu dagsaktuella frågorna är av den kalibern tror jag. De är på väg mot en svängning, frågan är bara, som sagt, när. Skolan måste vara ett sådant område. Och kanske, kanske, är vi snart framme vid ett sådant tillfälle. Inte för att det idag skrivs om ett avslöjat fusk på en fin privatskola. Men nära på. Rektorn för den fina och högt aktade Handelshögskolan i Stockholm tycks signaler att utbildningssystemet som det ser ut nu, inte förmår, med säkerhet, leverera det som den påstår sig göra. Betygen som handelsvara på en konstruerad marknad visar sig inte hålla måttet i den anrika skolans ögon. Egna prov som extra urvalsinstrumt och  rödlistning av skolor som exelerar allra mest med de s.k glädejbetygen - vilket är en förskönande omskrivning från tillskyndarna av systemet - eller hellre fusk- och korruptionsbetyg snarare är det korrekta epitetet, föreslås för att motverka eländet.
Var det detta som kanske behövdes. Att hittepåsystemet med friskolor och deras tillkortakommanden till slut exploderar rakt i ansiktet på prestigeskolornas prestigeskola, och som tvingas ryta till på skarpen. Kanske, kanske får det pendeln att svänga till slut och den orättfärdiga fria dragningsrätten av pengar till elevernas fromma äntligen har nått vägs ende.
Eller blandar jag nu mina förhoppningar med hur jag tolkar ett av flera tecken i tiden. Möjligen är det så, för en de som varit vinnare i det system som nu rektorn kritiserar är ju också finansiär av en professorstjänst på Handels. Så sannolikheten för övertolkning från min sida är nog tyväärr överhängande. Men man kan ju alltid hoppas.

Man skall väl inte sänka sig till att känna skadeglädje egentligen. Ändå poppar något slags känsla upp, som i vart fall inte är olustig. Har skrivit både om kompiskapitalism och oligarker tidigare. Ingen hemlighet vad jag anser om det.
Så när det rapporteras om att det verkar gå fort i utförsbacken för en av dem kanske man ändå får tillåta sig att åtminstone kanske få förnimma känslan av något i stil med rubriken eller det mer gamla hederliga: hut går hem!

Såg detta förskräckliga nyord. Finns definierat på Wikipedia, så etablerat är det tydligen. Jag tycker att det spelar i samma klass som glädjebetyg. Man väljer ett mjukare, mer ofarligt uttyck än det grova kriminella som egentligen är för handen. Korruption är vad det handlar om. Mygel och elände. Oligarker är ett annat inlånat begrepp som sitter mycket bättre. Jag kan inte begripa varför det skall franställas med lagom rundade hörn. När det egentligen är vassa slipade kanter som förstör samhällskroppen.

Lena Sohl forskare i sociologi på Södertörns högskola, skriver idag om att klassresor knappast är en realitet. Det var det inte heller, visar forskningen, förut heller. Kanske aldrig i moderns tid. Däremot används begreppet i den politiska retoriken, som en möjlighet för de som är ambitiösa och duktiga. En konsekevens av detta är, enligt Sohl, att det budskapet medför att många ställer sig tveksamma till att utjämningspolitik är viktigt. Detta eftersom man kan göra den s.k resan (jag är för övrigt vansinningt trött på metaforen resa, ett buzzword som är klart överutnyttjat) ifrån ojämlikheten.
Fiffigt såklart, att politiskt slippa hantera begreppet klass. När hörde vi ens det ordet nämnas i sin ursprungliga betydelse. Utan resa-påhänget? Tänkvärt är det i alla fall.
Och tänk vad det kunde göra för och med den politiska debatten om forskningsfakta på något sätt kunde ta sig in snabbare och kanske med något slags direktaccess? Lite svettigare skulle det nog bli för de som alltför frikostigt tar ut de stora svängarna.

https://etidning.dn.se/shared/article/det-ingar-i-den-svenska-sjalvbilden-att-vi-klassreser-tyvarr/pkRx0w4y

Beslut om licensjakt fattas av länsstyrelsenas viltförvaltningsdelegationer. I denna beslutsgrupp ingår 12 jägare och två s.k naturvänner. Om detta kan man läsa i en debattartikel av Misha Istratov, VD Elithus, som publicerats av altinget.se den 4 maj.
Det är i dessa beslutsgrupper som frågan om utökad licensjakt på varg skall avgöras. Nya län är på väg in i den skara som redan har sådan jaft. Regeringen vill se en minskad vargstam från 465 till 170-270 och ansvarig minister har kallat til sig landshövdingarna i dessa län för överläggningar.
Känns det som vargarnas öde redan är avgjort på förhand? Av en lobby/intressegrupp. I febattartikeln görs jämförelsen att t.ex gruvbolag ensamma bestämmer var nya gruvor får etableras eller att kärnkraftsindustrin hade samma makt.
Det här öppna jävsförhållandet borde kunna öppna för framgångsrikt överklagande av dessa delegationsbeslut och åtminstone på sikt leda till en förändrad sammansättning. Att det skulle rädda några vargliv är nog utsiktslöst. Gissar att det är regeringen som slutligt avgör överklagandena.

https://www.altinget.se/artikel/laat-inte-besluten-tas-av-de-javiga-jagarna

Skolkoncernen Academedia redovisar en omsättningsökning från 3,8 till 4,2 miljarder kronor för det första kvartalet, och ett justerat rörelseresultat som ökade från 264 till 277 miljoner kronor.
Utslaget per barn och elev ökade nettoresultatet med 3 procent under kvartalet.

(Dagens Industri den 5 maj 2023)

Jag lägger denna här utan kommentar om vilken ficka som skattepengarna hamnar - pengar avsedda för barnens utbildning.

Skolministerns uttalande om att inga pengar skall hamna i elevernas fickor utan användas för skolverksamhet, är lika häpnadsveckande dumt som stötande. Detta sägs, väl medveten om hur mycket av de kommunala skattepengarna som hamnar i andra fickor, och till ofantligt större summor.
Om man nu förespråkar att det ska gå att tjäna grova pengar på skolverksamhet, vore det åtminstone klädsamt att också acceptera andra avarter som det system som man har riggat medför och är en uppenbar konsekvens av. Men att det hycklas runt i denna fråga är inget nytt, speciellt från personer som är och har varit så djup involverade och kanske också fått en skärv i sin egen ficka?

Vi har partival i Sverige, med inslag (!) av personval. Inte tvärt om. Ändå väljer ofta de som av en eller annan anledning hoppar av sina partier under mandatperioden att sitta kvar som s.k politiska vildar, och de använder inte sällan just det argumentet. Lite olika varianter som att de fick flest personröster eller, som nu senast, att man inte vill svika de väljare som kryssat just mig.
Man får nog vara utrustad med en ganska så stor dos naitivitet för att inte tro att det finns ekonomiska kalkyler med i de överväganden som en politisk avhoppare gör efter att hen brutit med sitt parti.
Inga formella fel begås om man stannar kvar. Eller omvänt snarare, det är inget skäl för att skilja dem från sitt uppdrag. Däremot är det ett stort tankefel att hävda att det är jag som person är utvald genom personkryssen. Väljaren väljer ett parti och har dessutom fått en möjlighet att påverka den ordning mellan kandidaterna som det parti man röstar på fastställt. Inget annat. Vi röstar fortfarande på de politiska partier, som registrerat sig inför valet.
Så, även om det kan finnas skäl för den gällande formella ordningen kan man ändå hävda att de som väljer att fortsätta sitt uppdrag utan det stöd som huvudprincipen för valsystemet är uppbyggt kring, med största sannolikhet profiterar på dessa regler. Regler som kanske var tänkta som ett skydd för de förtroendevalda har nu blivit en ren inkomstförsäkring, utan något som helst krav på demokratiskt motprestation..