Lite klädsam upprördhet. Vädjanden om rättning i ledet, som kommer att klinga ohörda. De faktiska omständigheterna har varit kända sedan länge. Beskrivningar av exakt det som pågått har levererats och tydliga varningar har utfärdats.

Det har aldrig handlat om några tillfälliga urspårningar, utan en strategi. Men maktens enkla matematik har medfört att allt annat än den fått väga ytterst lätt.

Så läget är på intet sätt nytt. Man kommer att sitta ner i båten och vänta ut att det värsta drar över. Snart kommer den nu aktuella frågan att sjunka tillbaka både i de flestas medvetande och i mediebruset, och allt återgår.

Vi befinner oss på ett sluttande demokratiskt plan. Hur långt är det till kanten?

Mer än en gång har det hänvisats i den politiska debatten hur saker och ting har hanterats i våra nordiska grannländer. Speciellt nu senast gällande försvars- och säkerhetspolitiken, vilket resulterade i att vi övergav alliansfrihet och neutralitet.

När det passar, visar det sig.

Utöver att vi blev medlemmar i Nato skall vi nu också, av någon anledning, i ett separat avtal med staten USA förbinda oss militärt. Upplåta våra militära baser för materiel och personal, införa särregler gällande bl a banktjänster, skatter, post, valutaväxling och delar av rättsskipningen. Endast en tredjedel av Natos medlemmar har ett sådant separat avtal.

Och våra nordiska grannar? Ja, de processar noggrannt liknande avtal. Vi kör, som vanligt numer med kontroversiell lagstiftning, ett snabbspår och står snart inför ett godkännande i riksdagen. Dessutom har de förhandlat bort utplacering av kärnvapen på sitt terrirorium, vilket vi inte har.

Varför har vi inte en gemensam hållning i dessa frågor?

https://etidning.dn.se/shared/article/varfor-ska-sverige-satta-usa-s-intressen-fore-vara-egna/8ggpEWDf

Medieprofessor Fredrik Stiernstedt betonar att stödet för public service i Sverige, liksom i de övriga nordiska länderna, är mycket starkt - i alla väljargrupper:
- Att påstå att public service skulle ha lågt förtroende bland vissa väljargrupper är osakligt, saknar stöd i forskningen och får snarast ses som uttryck för en vilja att underminera public service och driva politisk opinion.
Men han tror att polariseringen av mediepolitiken fortsätter, och pekar på att debatten i Sverige, som delvis är importerad, påminner om hur det ser ut i andra länder.

https://etidning.dn.se/shared/article/nya-planen-for-public-service-splittrar-sverige/toYkumBK

”Om vi på ett obegränsat sätt tolererar intoleranta människor, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp, då kommer de toleranta att gå under, och toleransen med dem. Ett demokratiskt och öppet samhälle är således alltid utsatt för förfall ”inifrån”, från människor som drar nytta av de friheter ett tolerant samhälle erbjuder i akt och mening att bekämpa just dessa friheter (till exempel yttrandefrihet).”

Tolerans­paradoxen formulerad av filosofen Karl Popper i boken ”The open society and its enemies” från 1945.

Det toleransparadoxen lär oss är att det måste finnas en gräns för toleransen. Filosofin kan inte säga oss var den gränsen går, bara att den finns. Gränsen måste dras av varje fri och tolerant människa och varje fritt och demokratiskt samhälle innan det är för sent.

Henrik Lagerlund
Professor i filosofins historia vid Stockholms universitet.

De s k välfärdsentreprenörerna kan snart släppas lösa även inom rättsväsendet. Kriminalvården verkar stå först i det ledet.
Spåren från skolan, den spårbundna trafiken och sjukvården verkar inte bekomma.
Blir det verklighet lär det nog inte stoppa med privata vinstdrivande fängelser. Det krävs ingen raketforskning för att gissa vad som kan följer därefter. Den rättsvårdande kedjan är lång; polis, åklagare och domstolar. Är vi verkligen, på riktigt, beredda att även släppa in andra än representanter för demokratiskt valda förtroendevalda, som ansvariga? Några som bara svarar inför sina aktieägare. Nog borde spåren förskäcka!

Då ryker möjligheten/rättigheten till gräsbete ute 6 timmar varje dag under betessäsongen. Gissar att Astrid Lindgren vrider sig i sin grav. En återställare av djurskyddslagen utreds och ansvarig minister hintar om förändringar. Begreppet djurvälfärd lär väga lätt när köttkonsumtion och produktion skall växa genom s k lösdrift inomhus året om. Att bete utomhus är en biologisk grundfunktion för korna, kan man tydligen ta lätt på.

”Orsaken var att Fiskeriverket frångick svensk praxis att dra trålgränser utifrån en lagstadgad ”baslinje” utanför kusten, och i stället utgick från det myndigheten kallade kust- eller strandlinje.
Denna linje finns dock inte dokumenterad förutom i form av ett blyertsstreck och hål från passare på ett sjökort, enligt Sveriges Natur.”

En TT- nyhet. Syftet med ett minskar område för trålfiske var att skydda fiskbeståndet. Ett beslut som dåvarande Fiskeriverket tog för 20 år sedan. Resultatet blev det omvända eftersom det tillåtna området blev större!

Såhär i efterhand skulle man gärna vilja veta vad som egentligen hände där på Fiskeriverket? Var det bara egensinne? Oskicklighet? Bristande förmåga att förstå? Eller fanns det ett illasinnat intresse att mygla igenom ett gynnande beslut för näringen och lura allt och alla (andra)?