När nu SCB:s siffror om överdödligheten efter Coronapandemin har kommit så är det en del saker man kan börja fundera över. Hur smart var det egentligen att ha en stor utvärderingskommission som försökte utvärdera covidinsatserna mitt under en brinnande pandemi?
Vi vet ju alla att det var politiskt framtvingat att det skulle nödvändigtvis ske en utvärdering innan valet. De som var för och drev igenom såg de politiskt kortsiktiga fördelarna som kunde vinnas och de som egentligen inte ville hade inte kraft och ryggrad nog att stå emot.
Men det blir väl som vanligt. När de flesta upplever att covidpandemin är på betryggande avstånd så kommer en sån här undersökning av överdödligheten att bara engagera de närmast sörjande?
Det vore åtminstone snyggt att de som beordrade fram undersökningskommissionen åtminstone ärligt i efterhand kunde tillstå att det kanske inte är det bästa sättet att utvärdera mitt under en pågående pandemi?
Men det kommer förstås inte att ske. De politiska vinster som gjordes har man räknat hem och de kommer man inte att vara beredd att låta ompröva nu; oavsett vad siffrorna, som nu ligger stilla, visar. Att uppvisa politisk hederlighet tillhör ett svunnet tidevarv. Att försöka slå mynt på kortsiktigt populistiska manövrer är numera den huvudsakliga sysselsättningen för centrala politiker, oavsett färg.

”Och vilka väljer vi själva att lyssna på? Det är naturligtvis mycket ballare och bekvämare att lyssna till våra ledare på hemmaplan. De säger visserligen att, jo, vi behöver leva mer hållbart och klimat­smart och så. Men lovar de inte samtidigt att omställningen kommer att ske så smidigt och genialiskt att vi inte ens kommer att märka av den?
Detta är struntprat som helt saknar förankring i verkligheten. Men det spelar mindre roll, just nu, i det kortare perspektivet. För oss själva i så måtto att vi inte ännu behöver uppleva de riktigt svåra effekterna av passiviteten. Det blir ju våra barn och barnbarn som får smaka på den karamellen.
Och för politikerna har ju nyttan av att bli vald på dessa bekväma budskap redan infunnit sig. De mandatperioder där underlåtenheten att agera visar sig på verkligt allvar ligger på bekvämt avstånd från nuet.
Att ta del av och fördjupa sig i bedövande allvarliga rapporter från det globala vetenskapliga samfundet är tungt. Men uppgiften blir än tyngre när jag samtidigt tvingas åse hur relativisering och öppet faktaförnekande av allvaret i klimatfrågan sprider sig på högsta politiska nivå i Sverige. Det är rentav smärtsamt och nästan overkligt.
Det är ett intellektuellt och moraliskt haveri av politiker att undandra sig skyldigheten att basera sina ställningstaganden i klimatfrågan på fakta. Likaså gäller för de partier som fortfarande tolererar förvillande solospel från egna ledamöter i den här frågan.
Historien kommer att döma verklighetsförfalskarna hårt - om vår tids historia låter sig skrivas, vill säga.”

Jan Lindsten
jan.lindsten@bt.se

https://etidning.bt.se/shared/article/jan-lindsten-klimatpanelen-har-slut-pa-skarpa-ord-att-varna-/egOuNumb

Så bra att det väcker uppståndelse att politiken påverkar rättsskipningen. De två nämndemännen i en omdiskuterad hovrättsdom ser ut att ha fått hjälp med att förstå att de borde avgå. Man kan förvisso ha åsikter om det som refererats om domen, men att politiken direkt intervenerar in i rättssystemet är inte alls bra. Förkastligt snarare.
Då finns det kanske en liten strimma hopp att den typen av inblandning aldrig någonsin kommer att accepteras. Vare sig det handlar om kultur, medicin, juridik eller något annat fält där armlängds avstånd verkligen måste vara just bildligt talat en fullängdare till arm.

Och svaret:
"Vi har lärt oss av detta och vi är på en viktig resa för att förändra vår kultur.?

Två jävla miljarder i mutor! Till IS av alla avskum på jorden.

En myndighet utreder ev missförhållanden själv. Inte någon tillsynsmyndighet eller JO. Den kritiserade myndigheten tillsätter själv först efter uppmärksammade artiklar i pressen en egen utredare. När denne lägger fram sin utredning får det en gigantisk bevakning med direktsändningar i de båda public servicekanalerna.
Förvisso en juridiskt meriterad utredare, men ändå inte en rättsvårdande instans eller någon som har en myndighetsfunktion som är relevant kopplad till updraget. En utomstående utredade men hur fristående är han från den som givit honom uppdraget? Bara genom att ställa sig frågan om vi tror att han arbetar pro bono eller möjligen får ett arvode för sin insats? Det vet vi inte, såvitt jag vet. Ingen verkar heller hanställt den frågan.
Det pågår samtidigt en brottsutredning kring samma händelser, som ännu inte är slutförd. Det rimliga hade förstås varit att avvakta den pågående brottsutredningen och därefter fokusera på vilka konsekvenser ev lagföring skall få för de inblandade. Samt också hantera ev frågor som ur ett myndighetsperspektiv är relevanta, men som inte utretts som brott.
Nu är det svårt att frigöra sig från misstanken att myndigheten i fråga försöker sätta bilden, som det numera heter. Och direkt svagt att bevakande medier så okritiskt vidareförmedlar utredningstesultatet som om det vore en opartisk sanning, förmedlad av ett rättsinstitut.

”EU-lag trumfar svensk lag, inklusive svensk grundlag. Ända sedan de helt revolutionerande domarna Van Gend en Loos och Costa v Enel på 60-talet vet vi att EU är en helt annan rättsordning än de nationella. Appliceringen av EU-rätt är överstatlig.

Även om en förordning som den i det aktuella fallet inte har gjorts till svensk lag så gäller den som lag i Sverige. Det är grejen med förordningar: De är direkt gällande från de datum som anges i dem. Helt oavsett länders åsikter om egna lagar o lagstiftning o blablabla.

Förordningen i det aktuella fallet hade inte retroaktiv verkan, vad jag kan förstå. Den gällde från det datum den utfärdades, inte bakåt i tid. Att Sverige inte gjort om den till svensk lag i tid är irrelevant, because 2 ovan.

Det är oerhört pinsamt för en gammal EU-rättare som mig när Sveriges regering beter sig såhär. Mina studenter som läst sex veckor EU-rätt hade kunnat förklara detta. Det är vare sig kontroversiellt eller särskilt svårt.”

Joakim Zander
Lecturer in EU law
Ekonomihögskolan, Lunds universitet

"Det kommer att krävas en aldrig tidigare skådad omställning avseende samtliga aspekter av samhället”.

Den ukrainska staten listar 16 207 försvunna barn med namn, bild och födelsedatum, men en del av dem kan vara försvunna inom landet.
Kan vara bortförda och omplacerade i och av Ryssland.
Måtte dessa avskum ställas inför rätta av internationell domstol och dömas hårt. Och framför allt att återföring och återförening ske. Allt annat är oacceptabelt. Helvetet har en särslild plats reserverad även för dem som rövar bort barn.