Efter tre timmars gastkramning. Åtta års väntan. En stor seger till Tottenham. En välförtjänt seger dessutom.

Varje historisk match föder nya hjältar. Gamla hjätar blir unga på nytt. Berbatov och Woodgate kommer för evigt att hyllas för målen. Ingen kommer någonsin att glömma Robbie Keanes kämpainsats, hans oroliga bitande på naglarna, flackande blick och framför allt inte hans glädjetårar när allt var över.

Spurs har nu spöat Arsenal i semifinal och Chelsea i finalen. Säkrat spel i Europa nästa år, har UEFA-cupen i år kvar att kämpa om.

Tottenham regerar i London (i varje fall ikväll!).

Då har vi så sakteliga börjat uppladdningen inför morgondagens ligacupfinal på nya Wembley arena. Tottenham har väl inte så många förespråkare, förutom de redan frälsta. Jag gissar att alla experter redan har tagit ut segern för Chelsea.

Efter Tottenhams seger mot Arsenal tror jag dock att allting är möjligt. Finns ingen anledning att känna sig slagen på förhand. Om backlinjen bara kan hålla ihop styrkorna och inte falla samman kommer det att bli en jämn match. Att Spurs kommer att producera framåt finns ingen anledning att tvival på.

Läser i pressen att en av våra stora, en f.d höjdhoppare, har börjat studera på KOMVUX. Vackert så.

Historien förtäljer inte om han har flyttat hem till Sverige och skrivit sig här. Kanske t.o.m börjat betala skatt och annat. Det fick man inte veta.

Under tiden han varit bosatt på varmare breddgrader och pysslat med sina investeringar är det väl tur att vi andra varit på plats. Jobbat och så och betalat våra skatter. Här i Sverige. Så att vi tillsammans har råd med KOMVUX. För de som behöver läsa upp sina ämnen för att kunna söka sig ut i arbetslivet och tjäna sin uppehälle. Och vad fint det är att den möjligheten är öppet för alla. Vi lever i ett fantastiskt land. Med många möjligheter.

Känslan i halvlek stod sig. Triumfen är total. Fem mål på Arsenal. Kul att få tippa rätt. När känslorna och hjärncellerna drar åt samma håll är man oslagbar. Synd att det inte inträffar lite oftare.

Spurs leder i halvtid med 2-0 i semifinalen i ligacupen mot ärkefienden Arsenal. Härlig match så här långt, Tottenham sliter som djur och är värda ledningen. Berbatov har kostat på sig att missa ett friläge till råga på allt. Mål där och matchen hade varit hemma. Allt ser väldigt lovande ut. Vi ser fram emot en final i ligacupen mot Chelsea.

Jag tror på Tottenham trots all statistik som talat emot Londons charmigaste klubb. Någon gång vänder alla kurvor.

Det svider. Gör ont. Så bra, så länge! Fantastiska egenskaper som tas fram "när det gäller" (klyscha).

Laget skall givetvis ha ALL heder av sin insats i junior-VM. En ren fröjd att följa. Men ändå; varför blir det de gamla väl kända egenskaperna hos våra motståndare som får fälla avgörandet? Vad är det, var sitter det och hur tränar man det? Den canadensiska (väl kända) förmågan att hugga framför mål och ur intet skrapa fram en chans som dessutom blir mål och dessutom avgör finalen (i sudden för säkerhets skull).

SÅ irriterande!!!!!

I brygga var de. Skuldran i mattan. Domaren hade höjt armen för att förbereda dunket i matten och förkunna seger  på fall.

Vi har sett det förut. Vi kommer (tyvärr) att få se det igen. Kan någon förklara varifrån det kommer; viljan att vinna som är så stark att den kan krossa allt motstånd. Ger man dom lillfingret slukar de hela handen - gammalt djungelordspråk (bjud aldrig på det, ge dom långfingret från början i stället).

Ett säkert helgnöje är att få läsa Göteborgs-Postens säkre krönikör Ulf Stenberg på fredagarna. Hans spalt; Sport & Spel är alltid lika läsvärd. Och inte bara läsvärd, inte sällan också mycket tänkvärd.

Stenberg har alltid genomtänkta kommentarer och analyser. Det är inte så att jag alltid håller med om hans slutsatser, men det är en fröjd att läsa en välformulerad åsikt. Många av tidningskollegornas sportchefer tycker ofta mer och oftare, men är sällan lika läsvärda. Speciellt gillar jag hans mångsidighet. Fotboll ofta, men lika väl tankar kring andra sporter. Inte alltid så mycket om skidor (utför) som väl är hans mer "dagliga" journalistiska hemmaplan. Ofta, mycket ofta, får vi inblick i livet kring de stora händelserna och arenorna vilket är väl så givande som annan rapportering.