Såg "den lilla madonnans derby" i söndags (Milan-Inter på San Siro i Milano). Det gick inte att ta miste på den äkta glädje som fanns i ögonen på Ronadinhio efter matchens enda mål. Härligt med ett tecken på att allt kanske inte handlar om pengar ändå. En kille som älskar sitt spel. Han blir så innerligt glad att han knappt vet till sig. Även den mest inbitne interista borde kunna unna Ronadinhio den återkomsten i världsfotbollen. Han behövs!

Lasse Anrell, krönikör på Sportbladet, skriver idag om Johan Holmqvists comeback i Elitserien och det faktum att han blev utbytt bl.a efter att ha misslyckats med att bemästra en snedstudsande lös blindpassning från Per Gustavsson i HV71. Anrell återger hur han skrattat åt det faktum att Max Grinndal på TV4 kallpratat med Holmqvist om hans (tydligen) imponerande klocka i avvaktan på länktid för en intervju. Uppenbarligen gillade inte Holmqvist detta. Han ville väl inte ha mer uppmärksamhet kring sin ur-tavla!

Sportkrönikörerna har den senaste tiden snöat in något alldeles fantastiskt på vilket spelsystem som är bäst för det svenska fotbollslandslaget. Det är precis som att höra diskussioner mellan datanördar om Mac eller PC, Windows eller Linux eller Microsoft mot Opens Office.

Jag tycker man glömmer en viktig detalj. Någon av kött och blod måste kunna utföra också. Det är inget som kommer med automatik efter ett noggrant val av spelsystem. Spelarna kan inte "köpas för pengar" (en haltande metafor, det medges). Någon måste kunna slå en passning, ta emot en dito, röra sig, tänka fotboll.

Det är precis som datavärldens begreppsnomenklatur slår igenom på precis allt. Vi uppgraderar 4-4-2 till 3-5-2 (2.0 ?) Ladda ner nya drivrutiner till de otimade mittbackarna och de går en ny vår tillmötes. Det kommer en ny release av yttermittfältare i nästa vecka samtidigt med en buggfix för anfallsparet som inte fungerar ihop.

Det hela blev väldigt tydligt när man efter Sveriges trevande insats slog över för en snabb koll på Portugal-Danmark (såg bara delar av första halvlek). Vilken fröjd att se ett antal kreatörer som i hög hastighet levererade boll, tog emot, skaffade sig en ny position. Och faktiskt utan att gesikulera misstroget mot varandra (fast man är sydeuropeer).

Vi borde kanske återgå till att analysera vilken spelskicklighet individerna har. Jag ägnade inte en tanke åt vilket "spelsystem" Portugal formerade sig efter. Däremot njöt jag i fulla drag av att se bollspelare prestera. Hade önskat att den känslan infunnit sig några timmar dessförinnan på Råsunda.

Vad härligt att se Maria Mutola tillbaka på löparbanorna i de stora sammanhangen igen. Har ju tidigare här på bloggen varit lite undrande över rapporteringen, eller rättare frånvaron av rapportering, kring hennes "försvinnande" från friidrottsscenen i samband med den dramatiska skadan på upploppet i VM 2007. Nu var hon glädjande nog tillbaka i 800 metersfinalen i OS och slutade på en hedrande 5:e plats.

Stort av simmerskan Dana Torres att få starten och det övriga startfältet att vänta medan Therese Alshammar meckade med blixtlåset på den minst ett nummer för lilla baddräkten innan försöken.

Någonstans där i närheten anar man den olympiska tanken......

Kul att den dök upp bland alla egotrippade fixstjärnor. Någon som brydde sig om något annat än sin egen framgång och till synes var bekymrad över att allt inte gick rätt till. I vart fall fick man det intrycket.

Är helt säker på att det var madrassen och inte Linus Törnblad som rev andra försöket på 2,25 i höjdhoppskvalet.

Fanns tydligen också bland hopparna ett missnöje med utrustningen. Såg en mycket irriterad atlet som försökte diskutera med funktionärerna efter att han rivit ut sig.

Hoppas det lämnas in en protest. Hade varit kul att se vad Törnblad hade kunnat uträtta i en final.

Det är ju glädjande att IOK och Ara Abrahamian äntligen blev överens om bronsmedaljen. Ara var ju rätt tydlig med att han inte ville ha den. Nu har även IOK bestämt att Ara inte ska ha den (fast han inte har den). Blev ju rätt till slut. Fast att det skulle krävas en räcka sammanträden och förhör, för att konstatera det vi alla kunde se, är lite märkligt kan man tycka.

Inte ett ord om OS (ännu, bara musiken är kommenterad). Undret i Parken däremot. Första hemmavinsten för IFK Norrköping. Bamberg och Amuneke hjältar. Parkens vita hjältar!

Bäva måtte Allsvenskan. Nu vänder det!