Så småningom skulle årets förste koranbrännare, Rasmus Paludan, erkänna att han genomförde januari­aktionen vid turkiska ambassaden på uppdrag av en svensk höger­nationalist, som för övrigt också var den som filmade koranbränningen. De var i princip ensamma om manifestationen. Bara någon enstaka annan sympatisör syntes till. Ändå fick händelsen snabb och rekordstor internationell spridning, över 700 000 inlägg på en enda dag.
Det hela påminde om en bibel­bränning i Portland under amerikanska valrörelsen 2020. Två män ställde sig då i utkanten av en black lives matter-demonstration och tände eld på en bibel. Demonstranterna i Portland lade knappt märke till den perifera händelsen, men videon blev snabbt viral och ­retweetades av ledande republikaner. ?Den antifascistiska vänstern har nått fram till bokbrännings­fasen?, larmade Donald Trump jr.
Någon vecka senare kunde New York Times avslöja att filmen på bibel­bränningen hade skapats av den ryska tv-kanalen RT:s video­bolag Ruptly. Spridningen säkrades initialt via olika proryska kanaler.
Det viktiga är hur det egentligen förhåller sig, inte hur det bara ser ut att vara.

Ingrid Carlberg
Författare och ledamot av Svenska Akademien
kulturdebatt@dn.se

Det som senare skall hamna i påse. Ty det är så mycket fungerar idag, Glutta lite på förlåten och släpp ut en extrem åsikt. Så skedde med visitationszoner, anonyma vittnen och angiverier. Och nu har vi hört nästa steg; låsa in människor utan brottsmisstanke och på obestämd tid.
I dag börjar en rättegång mot personer på Guantanamo, som suttit 20 år. Utan att ha rannsakats färdigt. Måhända har vi förebilden för hur framtidens rättsskipning är tänkt även här hos oss, med det upplägg som det nu flaggas för. Inte en fråga om det kommer i påse, utan bara när!

Vi har representativ demokrati genom val på partier. Kandidaterna på respektive listor utses av partierna. Punkt.
Saknar partiet förtroende och ber dig lämna ditt uppdrag, är det det som är demokrati. Inget annat. Inga väljare har valt dig exklusivt framför andra. De har röstat på ett parti, och haft möjlighet att sätta ett kryss vid ett av namnen som partiet nominerat. Inslag av personval kallas det, alltså inget personval.
Det tillhör numera standard att politiska vildar försöker vilseleda genom att hänvisa till att de har väljare. De hade sitt partis förtroende. Det är förbrukat och så borde också uppdraget vara. Att det öppnats en möjlighet att lagligt bita sig fast vid uppdraget är mycket olyckligt, och riskerar rubba förtroendet både för inslaget av personal och hela det representativa systemet. För ingenting talar för att de som kryssat ett namn därmed också lämnat ett carte blance för alla framtida krumbukter, som en person kan företa sig.
Såklart handlar det om snöd vinning. Vildarna har alldeles för mycket att förlora ekonomiskt på att avsäga sig uppdraget. Ett sjukt system som borde omprövas å det snaraste.

Man vet att det är en sjuk jävla tid när man inte vågar ta ordet fred i sin mun för man vet vilket hat det väcker.

Kent Wisti
Präst

Havsströmmar i Atlanten som är viktiga för vädersystem över hela planeten är farligt nära en kollaps som kan få stora konsekvenser för klimatet. Det skriver flera medier med hänvisning till en studie som publiceras i Science Advances.
Det rör sig om den så kallade termohalina cirkulationen i Atlanten, ibland kallat Amoc, ett komplext system av havsströmmar där bland annat Golfströmmen ingår.
Enligt studien, som baseras på datorsimuleringar, försvagas Amoc i snabb takt på grund av smältis från Grönlands glaciärer och Arktis. Forskarna menar att systemet är nära en tippunkt som är oåterkallelig, även om man inte kan ge ett svar på exakt hur nära.
Konsekvenserna blir bland annat att havsnivån i Atlanten stiger med upp till en meter och att medeltemperaturen i Västeuropa sjunker med upp till tre grader varje årtionde.

Källa: Omni, 2024-02-10

InformationsPLIKT. Känn på den! Angiverilagen med andra ord. Ett besöksmål, för de som inte tycker att det här är så mycket att orda om: DDR-museet i Berlin.

Klassiskt taktik. Tydliggjort bl a genom Orwells bok 1984. Men att det ogenerat skulle fortsätta att blomma känns ändå lite generande. Men ingen verkar skämmas. Läser idag om något som varit i säck ett tag, men som nu skall fram i ljuset. Kreativt på framkant, skaver kanske och då måste ett nyord till, som delvis splittrar de tankarna.
Så då fick vi lära oss en ny betydelse av hubb. Ett ställe, utanför EU, dit vi kan skicka av de som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd, men som inte kan återförvisas till sitt hemland. Ett ”avtal” med det mottagande landet skall ligga i botten. En privat lösning kan man kanske ana, är i sikte. För sådana är ju win/win. Någon som också kan få möjlighet att tjäna lite pengar på vår offentliga verksamhet, kan ju inte vara fel?

Vi kommer inte att kunna ändra någonting. Visitationszonerna blir verklighet, trots alla invändningar; reella och politiskt ihopkokade. Remissinstanser och kloka debattörer skriver logiskt och klarsynt om utvecklingen vi ser och tänkbara följder av den. Men, det rullar på ändå. Enligt plan, får man förmoda.
En petitess i sammanhanget stör också. Försöket att sätta ett nytt namn. Förmodligen det yttersta beviset för att man försöker sminka grisen för att den beska medicinen möjligen skall glida ner lite lättare. För, att den kommer att tryckas ned i halsen på oss, det vet vi som sagt. Låt oss inte gå i den fällan åtminstonde! För vad är det vi har hört lite mästrande förut, jo: en spade är spade. Så låt oss aldrig kalla det här påfundet för något annat än dess rätta namn: visitationszoner.