Tidens tecken blev extra tydliga i veckan. Intresset för att bekämpa en av den organiserade brottslighetens främsta inkomstkällor har nog inte sina främsta tilskyndare hos dem som har tillgång till riksdagens toalettstolar och handfat. Är det samma personer som också har tillgång till lagstiftarnas öron så kommer möjligen det ljumma intresset i en ny dager?
Att ideologierna är döda och politiken kanske främst är en födkrok bland andra blev också satt under skäppan igen. Att kända personer blir medlemmar över ett dygn och kanske får toppuppdrag i EU har vi sett hända förut. Nu blev det så igen. Möjligen är osäkerheten lite större denna gång? Någonstans i föraktet kanske man också skall skänka de personer en tanke som troget sin övertygelse kämpar på i lokala partiorganisationer med det föraktade kaffekokandet och mötestragglandet. Kvällar och helger. Någon förstaplats på EU-listorna väntar definitivt inte som belöning. Möjligen att vår variant av representativ demokrati inte rasar ihop totalt? Skulle den utvärderas bara på grundval av det som kommit i dagsljuset denna vecka hade nog inte chanserna varit så stora att den överlevt det totala folkliga underkännandet?