Det politiska spelet snurrar obekymrat och inte helt oväntat vidare. Global uppvärning är sedan länge reducerat till en bricka, som knuffas under ett pliktskyldigt mumlande fram och åter mellan de som besitter makt och förmåga i stort att åstadkomma en förändring.
Det obehagliga, men också det fina i kråksången, är att det här är ett område som lever sitt helt egna liv. Objektivt mätbart på många områden. Det varmaste året sedan mätningarna började osv. FNs klimatpanel talar klarspråk. Miljömål kan man rycka lite på axlarna åt och lakoniskt konstatera att dit kommer vi inte att nå, men…
Åtärder som skulle betyda något på riktigt kommer att kosta och kanske också svida. Det är först när vi på allvar sänker vår standard, åker bil i mindre omfattning, flyger mer sällan, tänker solidariskt och globalt och konsumerar bättre, rättvisare och riktigare, som någonting av betydelse kommer att hända. Om det kommer att räcka i så fall inom den utmätta tid som står till buds, återstår att se för de som är med då.
Under tiden tickar Domedagsklockan. Vid den senaste justeringen återstod 90 sekunder innan det var för sent. Så kort tid har den aldrig tidigare visat. Det var för ett år sedan. De som tycker utveckligen har gått åt rätt håll sedan dess, får gärna räcka upp en hand!