Det var kanske här det började på riktig med minnesmuggar. Före Lundells konsert i Lisebergshallen. Försäljningen låg inklämd i ett hörn. Turnétröjan kändes sådär. Tveksamheten plågade mig. Ett minne ville jag ju ha..

Men, det fanns ju en mugg. Svart med texten "Ulf Lundell". Typsnittet inte jättecoolt, men ändå. Ingen bild, ingen text i övrigt. Tyvärr ingen datering, varken år eller turnénamn.

Jag slog till. "-En mugg?" sa hustrun och lyckades väl inte helt dölja sin misstänksamhet. Kanske låg betoningen på räkneordet, kanske på objektet.

Under konserten, vi hade ståplats, hade jag muggen hängande i bältet. En lysande idé tyckte jag. Händerna fria.

Det var mitt i vintern. CD:n I ett vinterland var det senaste släppet, vill jag minnas. Lundell på ett strålande humör. Frustande av energi. Glad och positiv. Nästa ofattbart publikfriande. Kommer också ihåg att jag mycket tydligt noterade att Bark och Lundell var så lika. Hår, kroppshållning, gitarr på magen. Liksom växt ihop med åren. Det blev en lång tillställning, helt lysande. Den bästa jag sett med Lundell.